- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
607

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gustaf Janson. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF JANSON 607

idyll, dit han drar sig tillbaka, när
stillhet och ro bli honom nödvändiga. Ibland
är det barndoms- eller ungdomsminnena,
men af dem återgaf Janson endast en
rad episoder från Rom i den samling
humoresker, som heter Kotteriet och som
med anspråkslös komik berättar om
nordbors svårigheter att fullt sätta sig in i
italienarnas lefnadssätt och kynne. För
Gustaf Janson var denna tillflyktsort
karakteristiskt nog ett verklighetsområde
med hårdt förvärfslif och af ständigt
arbete präglade människor. Det var
Stockholms skärgård.

Som idyllens värld tycks väl On —
han har inte gett den något namn, den
är typisk för landet — kargare och
hårdare än annars, men det är likväl hans
hvilostad. Han är hemma bland dessa
öbor, hvilkas okufliga och kärleksfulla
sträfvan för hemmet och den egna
jorden fyller hela deras lif. Den
suggestionens styrka, som ger hans
äventyrsberättelser fast mark under fötterna,
förlänar äfven skärgårdsskildringarna deras
marg. De äro tunga och allvarsamma,
som den natur, i hvilken de tilldra sig,
och det folklynne de spegla. Det är
Hårda tag — titeln pä den ena
berättelsesamlingen — som kräfvas af dessa
människor, det är stora kraf som oaflåtligen
ställas på deras uthållighet och deras
förtröstan. Föga ana och förstå de,
som fostrats under andra och blidare
villkor, af det lif, som lefves ute i
hafsbandet, hur det hårdnar sinnena, hur
det torkar ut de källsprång, hvaraf ett
sinnes vackra blom och förfriskande
grönska näras. Först genom deras
lefnad kan man förstå och lara sig älska
och uppskatta de kärfva, duktiga
karaktärerna. De mäkta mer än den tillfälliga
ansträngningen. De rygga inte tillbaka för
de lårga mödorna, för de ständiga
umbärandena. De härstamma från oräkneliga
släktled af idoga arbetare, som gått med

blickarna mot jorden och hvilkas händer
i fast grepp slutits kring plogens svans
och yxans skaft. »De äro ett med sin
jord, i hvilken de äga sina rötter, och
de spana aldrig bortom det hvardagligas
råmärken.» Deras äreminne blir aldrig
annat än nybrutna tegar kring små
gårdar — och någon gång berättelser som
dessa, där en man låter dem vederfaras
rättvisa utan klangramsor och utan
känslosamhet. Kärf och vederhäftig är äfven
framställningen, som endast i sin sakliga
trygghet känns befryndad med
äventyrsromanernas i deras flotta bravur.

Det finns för öfrigt bland öborna en
figur, som kanske är Jansons yppersta
fynd som karaktärsskildrare. Det är
den underliga kurren Betulander,
otvifvelaktigt en typiskt svensk gestalt,
mannen med de tusen anlagen och
intressena, den bristande karaktärsstyrkan och
den olycksaliga törsten efter brännvin.
Hvem har inte mött dessa half- och
tre-fjärndelssnillen, oftast med lust och
begåfning för det tekniska eller
naturvetenskapliga, och med bitterhet mätt
anlagens rikedom och det ringa resultatet!
Jag tror knappast att den naturen och
det lefnadsödet blifvit införlifvade med
vår hembygdskonst så som här, och för
den som tänker på betydelsen af att vår
epik ger oss trogna svenska bilder,
komma Gustaf Jansons skärgårdsskildringar
gifvetvis att skymma undan Gustaf
Jansons romaner.

För hans egen rättframma och
anspråkslösa natur var skärgårdsbon en
förtrogen vän och en hjälte, som han
höll af. Öbons lif var farligt och
arbetsfyllda det förflöt utan mycken suckan
eller yfvan, för sådant kände han
sympati. En god vilja och ett manligt
hjärta, det var i alla fall kärnan, vare
sig han uppträdde som trollkarlen med
den outtömliga sagoskatten eller
verklighetsskildraren från det egna landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free