- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
610

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Homeros’ Iliad på svenska. Af Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6io

ERIK HEDÉN

i stor mån personlig smak och
hängifvenhet, icke strängt vetenskapliga skäl, som
afgöra ståndpunkten — i och för sig ett
djupt vittnesbörd om de gamla dikternas
makt att än i dag gripa sinnet.

Det är också med förvåning man
iakttar, hur segt Homerkritikens gamla
metoder hänga i ännu efter förloppet af ett
århundrade, som frambragt större omhvälfningar i
det vetenskapliga tänkandet än något annat
sekel sedan Hellas’ korta blomstringstid.
Ihärdigt fortsätter man å särskiljarnes sida
jakten efter luckor och hål, efter det ena
ställets beroende af det andra; från
enhetsvännerna åter, från en af deras
främste — naturligtvis en tysk — kan man
alltjämt få höra satsen, att en bestämd
åsikt i Homerfrågan icke bör vara
slutstenen utan tvärtom utgångspunkten för
forskaren. Under sådana omständigheter
kan man knappt i någon punkt vänta ens
ett närmande till enighet. Hur mycket
klarare synas ej bibelkritikens
hufvudresul-tat ha utkristalliserat sig I Den har dock
framvunnit vissa grundläggande rön, som
ingen tyckes förneka annat än af trosskäl.
Skall man åter uppräkna de satser, som
den upplösande Homerkritiken lyckats
någorlunda säkert bevisa, häpnar man, hur
snart man måste sluta. Ja äfven af de få
resultat man vågar nämna kan intet sägas
vara allmänt godtaget. Ännu i dag finns
det forskare som bestämdt häfda, att
Iliaden och Odysséen båda skrifvits af en
diktare, den alla kritikens funder segerrikt
trotsande Homeros. Men samtidigt hopa
sig oaflåtligt skälen för öfvertygelsen, att
Iliaden och Odyssén, som kulturprodukter
om än icke som diktverk, måste vara flera
släktleds verk.

Hela denna strid skänker en lärdom,
visserligen långt mindre omskakande för
världsåskådningens grundvalar än
bibelkritikens slutsatser, men dock viktig nog för vår
lifsuppfattning och ödmjukande nog för vår
kunskapsstolthet. Ingenting har gått
nutidens människor mer i blodet än att ett
diktverks värde ligger i dess personliga karaktär.
De spörja långt mindre ifrigt, hvad en
skönlitterär bok innehåller, än hvem som skrifvit
den. De hysa ett ständigt växande intresse för
skriftställarnes personer. De äro fullt
öfvertygade, att det är intrycken af
författarnes individualitet som i främsta rummet
gör deras böcker värderika. Men i fråga

om Homer erinras vi ständigt, att en mängd
personer af hög bildning dikteriskt
hänföras af verk, om hvilkas individuelle
skapare vi — åtskilliga fantasirikt trosvissa
teorier till trots — faktiskt veta blankt
ingenting, ej ens om skaparen är en eller
hundra. leke så som skulle de homeriska
dikterna vara utomordentligt objektiva, som
skulle dess diktare ha sökt dölja sin
personlighet. De bölja och flamma tvärtom
af personligt lif, personliga synpunkter,
personliga tycken. Men vi kunna ej få
grepp på personerna. Vi kunna ej skilja
den ene från den andre. På ett skarpare
sätt kan ej inpräntas sanningen, hur litet
vi faktiskt förmå fatta och klargöra den
mänskliga individualiteten. Det personliga
intryck vi under skönlitterär läsning erfara
är tydligen, äfven i fråga om moderna
verk, långt mer ett allmänmänskligt än ett
för individen-författaren säreget. Men
Homer lär oss ock, att vi kunna njuta lika
friskt trots vår opersonliga ställning till
diktaren.

Ty det är alldeles intet hyckleri, när
de lärde säga sig estetiskt och mänskligt
gripas af Homeros midt i all granskning
och sönderplockning. Under
bildningsarf-vets fruktansvärda tyngd, hvarom Goethe
i detta sammanhang talar, frambryter
alltjämt oemotståndligt dikternas lefvande
mänsklighet och sydländska skönhetsglädje,

såsom en källa
gjuter från klippans brant sitt mörka och skimrande

vatten.

Hvad som däremot de lärde länge
försummat under letningen efter hvilka som
skrifvit dikterna, det är en närmare
undersökning om de medel Homer användt för
att ernå skönhetsintrycken, det är en
närmare karakteristik öfver hans diktkonst.
Småningom hinna vi väl dit. Den
särskiljande kompositionskritiken jämte dess
lika trångsynt enhetshäfdande motsats
härskar dock numera icke ensam i
Homer-forskningen. Med allt större ifver börjar
man efterforska den kulturutveckling de
homeriska dikterna spegla. Man urskiljer
olika slag af vapenrustning, man
framdrager minnen från skilda kulturtillstånd, man
pekar på tydliga ändringar i den religiösa
uppfattningen å olika ställen jämförda med
hvarandra. Man börjar ock kunna skönja,
hur de enskilda sagorna vandrat, innan de
samlats i de två stora epernas ram och där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free