- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
621

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER 621

giken i den heroiska människans timliga
undergång. Särskildt ligger det något
gripande öfver slutscenen, i hvilken den
unga modern mottar sitt döda barns
förstenade blick, innan hon själf sluter sina
ögon. Emellertid hölja de många
utgju-telserna framställningen i tät dimma, det
forsande känslospråket hvirflar bort
tankarna, och skälfningen i rösten upphäfver
artikulationen.

Vida tydligare framträder denna
författarinnas begåfning i novellsamlingen
Fattigfolk. Det är en bok, som afsevärdt
lyfter sig öfver genomsnittet och röjer en
betydande gestaltningskraft. Äfven här
förnimmer man författarinnans temperament
i den upprörda tonen, men känslan är här
icke formlös utan fixerad till bestämda och
konturfasta bilder. Boken består af en
samling korta skildringar ur de fattigas
och förtrampades lif, som representeras af
hvarjehanda individer, förförda flickor,
tillfälliga brottslingar, arbetslösa, nödställda
familjeförsörjare. Att de också äro
människor, som ha sitt värde, fastän det
föryttras under den hårda kampen för brödet,
är en tanke, som går igenom flere af
berättelserna. Och dock är detta värde,
djupare sedt, oförytterligt; det kan hända,
att det med en klar stråle bryter fram
midt under trängseln och nöden — inför
domstolen, på ett fattighärbärge — och
att därmed ett högre ljus faller öfver
män-niskolifvet. Författarinnan framlägger som
sin världsåskådning en vacker human
optimism, som förmår se till hjärtegrunden
äfven hos trashanken och skökan.
Särskildt omhuldar hon kvinnoblomman, som
sträfvat att växa stark och skön men
af-slitits och kastats i smutsen. I stället för
att fästa uppmärksamheten på några af
de särskilda berättelserna, kan man om
dem alla sammanfattande säga, att de
tillmötesgå novellens centrala stilkraf att
koncentrera en stämning i en situation.
Författarinnan är därjämte mäktig en
språkkonst, som understundom har finhet i
detaljarbetet — det finnes fraser, som
förtjänade att anföras — och i det hela
bemästrar och besjälar stoffet.

Hilma Angered Strandbergs Hemma
förtäljer om en återkommen emigrant, som
besluter att stanna i Sverige för att som
»adelsbonde» bringa de sanna folkvärdena
till förkofran. Men såväl skildringen af

denne mans karaktär och utveckling som
den därmed samspunna om förhållandet
mellan två bröder, en präst och en poet,
som företräda kyrkligt förklädd världslighet
och verklig ehuru förtryckt andlighet, har
icke lyckats författarinnan. Särskildt
framställningen af poeten är icke fri från inre
motsägelser. Den beundran, boken på
sina håll väckt, håller icke stånd för en
kritisk pröfning. Hvarken komposition
eller detaljteckning har nöjaktig klarhet,
och den kvinnliga pennans diffusion gör
sig nästan öfverallt märkbar. Det är en
blandning af personligt och sakligt, som
menligt inverkar på bäggedera.
Författar-temperamentet liksom grumlar glaset,
hvarigenom världen beskådas. Understundom
andas det dock ut så fritt och vackert,
att man rycks med af en värmande och
lifvande fläkt. Det är särskildt fallet, då
författarinnan i bunden lyrik skildrar det
svenska landskapet och i synnerhet det, som är
sänkt i höst- och vinterstämning. Denna
emigrantromans största förtjänst är den
svenska naturkänsla, hvaråt den skänker
uttryck.

Vår historias kanske smärtfullaste, i
hvarje fall mest nedslående minne har
lockat Jane Gernandt-Claine att skrifva en
stor roman. Den stora rikskatastrofen var
som bekant en privatskandal, och det är
denna sistnämnda som författarinnan i sitt
arbete söker blottlägga. Hon berättar, hur
samvetslösa människor spinna ett nät af
intriger, som inifrån kväfva den stolta
fästningens försvar och som ett lättvunnet
byte spela den i händerna på ryssarna.
Så ger denna bok en förfärande bild af
den mänskliga perfiditeten, och den visar
oss, hur stucken fåfänga och sårad passion
kan göra äfven stort anlagda män och
kvinnor till moraliska blötdjur. Det är
emellertid något i bokens grundstämning,
som icke tillfredsställer oss. Äfven om
författarinnan vinnlagt sig om att endast
låta händelserna själfva tala, borde hon
ha förstått att åtminstone indirekt väcka
en starkare patriotisk och mänsklig
indignation. Eller åtminstone utveckla
förräderiets psykologi och klarlägga, hur det
privatmänskliga kan äfventyra och offra de största
värden. Någon sådan behandling af ämnet
finner man icke här. Fosterlandet, kriget,
fästningen stannar i bakgrunden, och
undermineringen sker i det tysta och fördolda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free