- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
622

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius - Ur bokmarknaden. Af Axel Gauffin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

622

UR BOKMARKNADEN

utan att vi få kasta en blick öfver haf
och land, som den ryckte bort ifrån oss.
Sveaborgs fana vajar aldrig ett ögonblick
för vinden, men vi se med vämjelse det
frät, som gnager upp den, där den slokad
hänger öfver dödsdömda murar. Mot Carl
Olof Cronstedt, som af hämndbegär och
vinningslystnad förrådde sitt land, står kapten
Durietz som representant för plikten och
hedern. Men lika fadd som den förre är
i sin uselhet, lika blek är den senare i
sin dygd. Man förvånar sig öfver, att
författarinnan icke gjort honom till en
fullblodi-gare gestalt och gifvit honom mera malm i
tungan. Den fosterländska stämningen,

som nu fattas, hade då kunnat få ett organ.
Största intresset har författarinnan nedlagt
på skildringen af Helena Reuterskiölds
kärlek till kapten Durietz, en passion som
öfvade en så ödesdiger verkan på
händelsernas gång. Det tacksamma motivet —
hur den kränkta kvinnan af hämndbegär
och upprifven lidelse kastar all ära öfver
bord ■— har emellertid icke med tillräcklig
konst utnyttjats. Dock lyser från hennes
gestalt den förödande känslobrand, som
hemsöker les grandes amoureuses, som
så tjusa denna författarinna. Men att skrifva
romanen om Sveaborg har legat öfver
hennes krafter.

UR BOKMARKNADEN

JOHN KRUSE: Rembrandts färger. Stockholm, P.
A. Norstedt & Söner.

jF?="s^)EN SOM SYSSLAR med måleri
Kl ^wl— som utöfvande konstnär eller
^L-/Wi som bedömare — lär sig snart
ifc^ ^ att inse den oerhörda svårighet
som själfva färgen erbjuder. Svår att
behärska och svår att beskrifva. Hur många
unga konstadepter ha ej lidit skeppsbrott
just mot den klippan, och hur många
kri-tici är det ej som alltid förbli undermåliga
på grund af bristande färgsinne.

Här är det ej nog med den medfödda
begåfningen. Ögat måste uppfostras. Detta
kan synas vara en alltför hvardaglig
sanning att upprepa, och likväl är dess
betydelse för ett vederhäftigt konstbedömande
ej nog beaktad. En museibesökare, hvars
ouppfostrade öga faktiskt ej ser de
skiftningar och sammanställningar i koloriten,
som skänka en målning dess konstvärde,
känner ej bära likgiltighet men rent af
motvilja för detta oförstådda, och om han
förhånar det så är det därför att han här
instinktlikt anar en fientlig och
öfverlägsen makt. En sådan person talar som
den blinde om färgen, ty han är ingen
färgkul ti verad människa.

Konstbetraktarens färgkultivering blir
tvåfaldig. Den ena är den rene exper-

tens, som lär sig att känna igen de olika
mästarnas skala och penselföring, han
sluter sig af färgen till konstverkets art. Den
andra är konstälskarens, hvars mål är
estetisk njutning och som når denna genom
att uppfostra sig till en allt större
känslighet inför de olika färgnyanserna, allt
djupare förståelse af deras konstnärliga
innebörd. Han dömer efter färgen om
konstverkets kvalitet. Lyckligast blir
naturligtvis resultatet, när experten och
konstälskaren förenas i en och samma person.

Men svårigheten att för andra göra
fruktbringande den smak och den
erfarenhetskunskap, som ett lif helgadt åt konsten
kan förskaffa, är oerhörd. Den är det
därför att intet är så svårt att minnas som
färgnyanser och ingenting af konkreta ting
så svårt att beskrifva. Därför ha också
äldre tiders konsthistorici på ett högst
lättvindigt sätt behandlat frågan om de olika
konstnärernas färg, medan de i stället
riktat sitt hufvudsakliga intresse på form och
innehåll.

Och likväl lär man sig mer och mer
ju längre man sysslar med måleri att det
dock, när allt kommer omkring, är färgen
det ytterst hänger på. Och man hälsar
med glädje en bok som för en gångs skull
renodlar denna synpunkt, såsom fallet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free