- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
638

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Trafvenfält. Skizz af Gustava Svanström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

638 GUSTAVA SVANSTROM

Då reser sig torparen från trappan
och ser med en oskyldig min på
himlen och vädret.

Som i en grön låga står grödan på
de nyslagna ängarna, när solen sticker
fram.

Långsamt och till synes oafsiktligt
gör han en sväng åt samma håll, som
figuren försvunnit. Men så fort han
kommit utom synhåll för stugan ökar
han på farten.

Trots värmen när han en syndig
längtan inom sig.

Bakom strandens albuskar dyker ett
hufvud fram. Det är rödfnasigt med
hvita ögonbryn och gulgrå hängande
mustascher och krönes af en
grönskiftande filthatt, som hasat på sned i
värmen.

Det är luffarn, som är känd i
bygden under namnet Trafvenfält, och den
bukiga nattsäcken öppnar sig för att
sedan falla tillsammans mager och tom,
skamfilad af många vandringsöden, som
den är.

Sist får Trafvenfält sin dusör för
besväret att ha varit handtlangare, en
half-full literbutelj, som försvinner i hans vida
rockficka.

I själfva verket föraktar han både
torparen och käringen, och han styr sin
kosa ned mot vattenbrynet, där en svart
hundvalp med spetsade öron betraktar
de ilande strömfårorna.

Det är ett lif där. Mygg och fjärilar
dansa i den blinkstilla luften, och fisken
hoppar och slår ideligen efter dem som
i ringar af brinnande guld.

Trafvenfälts ansikte lägger sig i
patetiska veck.

— Joakim, min son, mumlar han —
står du där och ser på tidens ström —
ser du tidens ström den går aldrig
baklänges — aldrig ser du —.

Det är en herrelös valp, som han,
efter den första nattens samvaro i ladans

varma hö, döpt och adopterat och gjort
till sin följeslagare.

Men han slår sig på sin rockficka
och fortsätter med klarnande uppsyn.

— Joakim min son — kom och följ
din fader.

De gå in åt dalsänkan, en liten djup
och snårig däld, som skuren med en
knifsegg ur den branta nipstranden.
Därnere på bottnen står en gammal grå
lada, halffylld med färskt hö. Den ladan
har Trafvenfält utvalt till sitt nattläger,,
men ännu är det långt till natten, och
han slår sig ned på en grön tufva i
närheten.

Han öppnar nattsäcken och tar fram
buteljen och smuttar varligt på
innehållet. Medan han nickar åt de
hvit-ulliga änglahufvudena i skyn.

Och vattnet glider och glider och
blixtrar till kring strandens stenar, tills
solen blir helt borta bakom muren med
den’ mullrande rösten.

Då breder sig en underlig stillhet
öfver allt, men dalen blir som
spräng-full af doft från löf och ormbunkar och
vild jord.

Och Trafvenfält nickar och smuttar
och ler.

De hvitlockiga änglahufvudena ha
förvandlats till krokiga gubbar, och han
tycker, att han vill skratta sig
fördärfvad, när solen ännu en gång sticker
fram och kittlar dem på de mörkblå
näsorna.

De tyckas honom likna gamla
bekanta från barndomen, och han lyfter
buteljen högt till väders mot dem.

Gamla syndaträlar, tänker han, som
sutto där och läste i skriften och kunde
räkna upp, hur många gånger det stod
Herre och Jehovah.

Och vattnet glider svart af deras
skugga, och de mullra doft som af
ogillande.

Men själf ler han, uppfylld af lifvets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free