- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
645

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Eleonora Charlotta D’Albedyhll och fosforisterna. Af Hedvig Atterbom-Svenson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEONORA CHARLOTTA D’ALBEDYHLL OCH FOSFORISTERNA 645

ord m. m. Oftast innehöllo dessa äfven
inbjudning från d’Albedyhlls till
Atterbom att äta middag eller att tillbringa
aftonen hos dem.

Så skrifver Grefvinnan d’Albedyhll till
Atterbom en breflapp (odaterad), där hon
säger: »Alltför gerna må Skandiens Gudom
omstöpas på det föreslagna sättet, och
Dannebrog med Thors hammars mark falla
från Thrudwang»* o. s. v. Längre fram
fortsätter hon: »Oändligt välkommen i
morgon tillika med Magister Geijer —.
Han kommer som en god vän och ej
med Räcker-filtigen, om icke som
recensent.» Som postscriptum bifogar hon
några rader för att fråga om en
anmärkning till första sången, hvilken hon
fruktade vara glömd, och tillägger: »Jag
frågar för Okunnighetens Klöfvars skull.»
Den 3 april skrifver Baron d’Albedyhll:
»Gefion må nu lyckas i vår lärda verld,
huru hon kan! icke allenast Författarinnan,
utan ock jag skola alltid prisa och dyrka
henne för det som förskaffat oss Er
bekantskap och, som jag hoppas, vänskap».
Ett varaktigt vänskapsförhållande blef det
äfven. År 1817, då Atterbom anträdde
sin resa till Tyskland och Italien, var
baron d’Albedyhll hans reskamrat till
Tyskland, och ännu 1830 ser man
att förbindelsen fortfarande uppehälles,
Atterbom skrifver nämligen från
Stockholm till sin hustru och omnämner bland
besök han gjort äfven Grefvinnan
d’Albedyhll, då sedan länge änka och bosatt i
Stockholm.** En liflig bild af Gefions
författarinna och samvaron mellan henne
och Atterbom i Uppsala får man af det
långa bref Atterbom skref till sin syster
Beate Sophie, dateradt Uppsala d. 3 juni
1814. Sedan han omtalat att hans Ȋlskade
Geijer» på morgonen afrest till Värmland
till sin mor och sin fästmö, fortsätter han:
»Dessutom reser i dessa dagar Grefvinnan

* Nord. Myt. Guden Tors borg.

** Hon afled äfven därstädes d. 4 juni 1835.

d’Albedyhll sin väg hos hvilken jag
brukade tillbringa åtminstone fyra aftnar i
veckan, hon har envisats få mig att jag
skulle följa henne, men hvad är att göra?
Jag är nu som ifrigast sysselsatt med
tentamensfunderingarna. Emellertid
mister jag henne mycket ogerna, knapt
någon har så väl förstått sig på mitt
lynne som hon, och om jag kommer till
henne med aldrig så många moln i mitt
inre, så förmår hon —- jag tror genom
trolldom — att inom tio minuter försätta
mig i solsken. Jag ville väl att du en
gång finge se henne, det är mycket
möjligt att du icke inläte dig i förtroligt
förhållande med henne, men märkvärdig
skulle hon i alla fall förekomma dig.
Hon är omkring 40 år, starkt byggd,
med en stolt gång, en majestätisk profil
som liknar Drottning Lovisa Ulricas;
stora mörka och blixtrande ögon, och
ramsvart hår, som i mångfaldiga lockar
faller ned om den höga pannan. Större
delen af dagen sysselsätter hon sig med
läsning eller med målning; när hon hvilar
sig, brukar hon merendels promenera
fram och åter i sitt cabinett med sin
cittra hängd öfver axeln, och under det
då hennes fingrar glider öfver strängarna
ser hon verkligen ut som en sånggudinna.
Det är min lycka, jäg tillstår det, att
hon icke är tio eller femton år yngre.
Hon har tillbragt sin ungdom vid Gustaf
IIFdjes lysande och sangviniska hof, och
jag har hört åtskilliga andra qvinliga
förnämiteters afund förtälja, att hon der
ganska gerna satte så många hjertan i
låga, som hon räckte med sitt skimrande
nät; om så är, hvilket synes möjligt, så
undrar jag åtminstone icke på dem som
fastnade, särdeles sedan jag sett ett
porträtt, som visar hennes gestalt i
kroppsstorlek vid 17 års ålder: der ser hon
ut alldeles som en Fée. Mot sin Man
och sina trenne barn är hon för öfrigt
öm och moderlig, och deras återkärlek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free