- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
646

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Eleonora Charlotta D’Albedyhll och fosforisterna. Af Hedvig Atterbom-Svenson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

646 HEDVIG ATTERBOM SVENSON

liknar dyrkan. Man skyller henne för
fåfänga; och de oräkneliga spejarblickar,
som alltid lura på öfverlägsna egenskaper
glädja sig att äfven hos henne
upptäcka en och annan svaghet. Så är hon
t. ex. mycket adelstolt i sina grundsatser,
ock yttrar ofta rakt fram sin fägnad
öfver lyckan att höra till den ridderliga
classen af menniskor. En gång sade
hon mig rent ut, att sinne för storhet
och skönhet icke kan finnas hos
oadliga eller nyadlade: och då jag
dervid naturligtvis gjorde invändningar,
svarade hon: »Ni och edra likar äro
särskilda undantag; poetens adel är
den äktaste, ty naturen sjelf har gifvit
honom adelsdiplomet.» Hvarmed skulle
jag vederlägga en sådan grann artighet?
— Men fastän vi tvista om åtskilliga
dylika ämnen, komma vi i det hela
förträffligt väl öfverens, och såsom fantasien
är hennes herrskande egenskap, så kan
du lätt föreställa dig hvilka besynnerliga
uppträden ofta förefalla. Bland annat
kan hon agera nästan alla tänkbara roller
och härma alla menniskor; särdeles
härmar hon Gustaf III ypperligt. Fruntimren
här i staden frukta henne mycket och
beklaga sig öfver hennes satiriska tunga,
ehuru hon i sjelfva verket dömmer mycket
mildare öfver dem, än de öfver henne i
ty jag har ännu aldrig hört henne
förtala mer än ett enda fruntimmer.
Visserligen det största beviset på hennes
öfverlägsenhet i afseende på sitt kön. I dessa
dagar roar jag mig annars åt henne rätt
hjärtligt. Saken är den, att hon med

Till friherrinnan Elisabeth Nordenfalk f.
d’Albedyhll står förf. i stor tacksamhetsskuld
mig taga del af manuskript samt för upplysning;

hela sin familj var inaccorderad för en
viss årlig summa penningar hos en
gammal Fröken här, och förde således sedan
sista hösten, då hon hitflyttade från
Nyköping, ingen egen hushållning.
Emellertid försäkrade hon mig ofta, att hon
vore äfven en ganska grundlig
hushållerska och lika lärd i kokboken, som
trots någon qvinna; hvaremot jag
bedyrade, att jag också ägde de mest solida
insigter i åkerbruk och boskapsskötsel.
Nu har den gamla Fröken plötsligt
cederat bonis, och till dess något annat
arrangement hinner träffas, måste min
Grefvinna sjelf vända sig framför
köks-brasan, emedan hennes jungfru förstår
ända mindre af saken än hon. Då skulle
du höra, huru hon emellanåt deklamerar
öfver sitt öde, och emellanåt skrattar åt
sig sjelf.» Brefvet fortsätter sedan om
andra ämnen.

Som författarinna kom ju grefvinnan
d’Albedyhll aldrig att intaga den plats,
hvartill hennes rika natur egentligen
berättigade henne. Hade hon lefvat i en
senare tid och fått åtnjuta den
utbildning, som förunnas nutidens unga
kvinnor, hade hon måhända blifvit en
framstående skriftställarinna. Hennes
kunskaper voro dock, som förut nämnts, för
den tid hon tillhörde, ovanligt stora.
Emellertid blef hennes författarskap under
förhanden varande förhållanden mera en
vacker talang, som hon utöfvade för sitt
nöjes skull och såsom utlopp för sin
lifliga fantasi och sitt estetiska sinne.

d’Albedyhll samt äfven till friherrinnan M.
för deras godhetsfulla tillmötesgående att låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free