- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
648

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gardasjön. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

JOHN KRUSE

djup af 300 meter och mera mellan
våldsamt branta och våldsamt sönderklyftade
berg. Hela ena sidan bildas af Monte
Baldo — det dristiga berget, som det
med skäl kallas, ty det är alltigenom
majestätiskt, i sin höjd, sin långa
utsträckning, sina lugnt stigande jättelinjer, sina
snömassor högst uppe på den ofantliga
hjässan, som delar sig i flera toppar, än
höljda i moln, än framskymtande ur töcknen
på ett liksom mystiskt antydande,
öfver-svinnligtsätt, än gnistrande klara och hvita,
med blåa skuggor på de vida snöfälten. Ju
närmare man kommer Riva, den gamla
pittoreska och minnesrika staden vid sjöns
smala nordända, dess brantare blir Monte
Baldo, dess mera sönderklyftadt. Och
midt emot på andra sidan äro bergen
ännu brantare och otillgängligare. Orter
som Tremösine, Tignåle, Campiöne ligga
här som svalbon eller getingnästen, än
uppkrupna på kanten af lodrätta
bergväggar, än inkilade på en liten trång
grön plätt eller remsa nere vid stranden.

Men ju längre Gardasjöns blåa vågor
hinna på sin färd mot söder, dess mindre
branta bli Monte Baldos sidor och desto
rundare dess hjässa. Bergen midt emot
följa exemplet. Citronplanteringar i
grå-hvita drifhus af sten, täckta med bräder,
börja skymta redan vid Limöne, den
första italienska orten, och sedan allt
talrikare. Olivlundar, silfvergråa i
blåsten och mjuka som vide, dyka upp allt
flera och större. Och innan man vet
ordet af, har sjön sluppit ut ur bergens
trånga grepp och sträcker, vidgande sig
till en stor rund cirkel, famnen ut mot
Lombardiets slätter

Denna vattencirkel med ett djup af
sällan öfver 100 meter, hvars södra del
flyter ut i så runda och låga stränder,
begränsas i norr eller rättare nordväst af
en räcka berg, taggiga och vilda som
norska fjäll men strax intill sjön gående
öfver i mjuka kullar och lämnande skydd

för en strandremsa, som bildar
Gardasjöns berömda Riviera, den mot söder
vända och af naturen mest gynnade delen
af dess stränder. Begynnande vid det
vackra Gargnano midt emot Castelletto
vid Monte Baldos fot, sträcker sig den
lilla rivieran förbi orterna Toscolano,
Mader no, Fasano och G ar done till Sala,
traktens urgamla centrum, ännu dess
folkrikaste stad, räknande 6,000 invånare
och underbart vackert belägen i en bukt,
kransad af berg med sällsynt plastiska
former. Denna rivierans bastanta rygg
af bakom hvarandra lagrade berg
behärskas af det om vintern snöhöljda
spetsiga Pizzoccolo, och står man uppe på
en af höjderna bakom Gardone och ser
ut öfver sjöns vida yta bort mot
Lombardiet, formar sig sjöcirkelns öfre del
till ett bäcken för sig, begränsadt af
bergens sista wikter, på ena sidan San
Vi-gilio, Monte Baldos yttersta utlöpare, en
långt ut i vattnet gående udde med sakta
fall, på motsatta sidan den låga klippan
Manerba, som låter sin egendomliga, i
tvenne spetsar våglikt brutna profil, starkt
erinrande om Capris, stupa brant med
gula skrofliga hällar, som hänga långt
fram öfver vattnet.

Mellan San Vigilio och Manerba ligger
sjöns enda egentliga ö, det låga skäret
Isola di Gårda, liknande med sina träd
och sitt färska venezianska marmorpalats
en stor framseglande vimplad båt, hvars
segel är det fyrkantiga hvita tornet, som
fångar solens sista strålar. Och midt emot
ön stiger där långt borta från sjöns vanligen
i solrök försvinnande sydliga flata strand
långt ut i vattnet en låg men brant platå,
som bär en tät klunga oliver, liknande
en enda jättelik grågrön buske. Det är
den af Catullus besjungna halfön
Sirmi-one, »alla öars och halföars ögonsten», i
våra dagar mest bekant för sin
underbara rundvy öfver sjön och dess berg
samt för sina svafvelbad, serverade från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free