- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
654

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I solnedgången. Af Artur Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SOLNEDGÅNGEN

Af ARTUR MÖLLER

[^’(ägl AURITZ STADENER
läm-ftjøjl I nao^e den digra medicinska

/rol____Jw\ encyklopedien uppslagen på

i^^ -^ÉP bordet och gick fram och
ställde sig vid det öppna fönstret i
majkvällen.

Solen tycktes liksom ha stannat ett
tag strax öfver skogsranden, och den
vida, fruktbara dalsänkan låg
öfverström-mad af dess glödande afskedsblick. En
svål, utsökt ärom fyllde den stilla
luften; det var som om äfven den unga
grönskan andades ut sin ljuflighet nu i
solnedgången. Stadener kastade bort sin
cigarr och fyllde bröstkorgen.

Ute på planen stod en liten lönn, i
ensam blommande hänryckning. Lifvet
strålade ut genom alla dess porer, de
små mässingsgula blommorna trängdes
om platsen. Men midt emot, på det
hvita skolhusets kulle, hägrade de
nyutspruckna björkarna! Orörliga i
aftonstillheten, högtidliga och dock skimrande
af ljusa aningar, förkroppsligade de
vårens obestämda längtan och tjusning —
unga oskuldsbrudar. — —

Men nere i sänkan gick arrendatorn
och plöjde. Det var ännu ett ansenligt
stycke kvar på åkerlappens ena lång-

sida. Och det krympte långsamt. Det
var Felix, den gamla ridhästen från
herrgården, som gick för plogen.

Han hade inte de riktiga
bondhästarnas jämna, sega tag med sänkt
hufvud och krokiga knän. Han spetade
mödosamt fram på sina höga smäckra
rasben, emellanåt fastnade plogen trots
hans energi. Ett smackande eggade
dock hans krafter på nytt, ambition
var det inte som fattades. Men när
han ändtligen lagt den långa fåran
bakom sig och fick pusta till nästa, såg
Stadener hur det gick nervösa
skälfnin-gar genom kroppen och löddret dröp
från mulen.

Stackars Felix. Det måtte ända vara
bra hårdt för en gammal aristokrat att
på gamla dar degraderas till arbetsdjur
och få släpa med grofgörat

Hvad tänkte han månne, där han
klef, den ena raka fåran upp, den andra
ned? Kom han ihåg sin första ungdom,
då han, utan att ännu ha känt betsel
eller sporre, stormade som en
hvirfvel-vind fram öfver gärdena? Eller bodde
i hans hästhjärna någon dunkel hågkomst
hur han dansat fram i breda alléer och
på doftande skogsvägar med godsets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free