Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Några reflexioner öfver David Edströms konst. Af Haldane Macfall. Öfversatt från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA REFLEXIONER ÖFVER DAVID EDSTRÖMS KONST 659
var att efterlikna grekerna, och som
tvingade skulpturen till en viss
antikefterhärm-ning i stället för att låta den vara fransk
och fri. Adertonhundratalsmännen sågo
ständiga upprorstilltag i de fantastiska
försöken att göra efter de primitiva
konstnärerna, prerafaeliterna och andra —
hvarken konstnärer eller kritiker insågo, att
sådant var lika akademiskt som klassicismen,
ty all sträfvan att imitera de döda gifver
död åt yttringarna af en ny tid, som i
stället borde skapa nya uttryck för sitt
individuella sätt att se. leke heller
bildhuggarkonsten stod främmande för dessa
upprorsförsök i imitation. Till slut började
dock impressionismen dyka upp till och
med inom bildhuggarkonsten, och efter en
hård strid blef Rodin en gud i Frankrike.
Men hur mycket Tyskland och Frankrike
än gåfvo sig sken af sträng barbarisk
enkelhet, hade man dock alltid ett intryck som
af en sprätt, som poserar som vilde.
Öfver-kultiveringen förtog mycket af den urkraft,
som de äga, hvilka stå naturen nära. I
Skandinavien däremot uppväxte under tiden
en vikingaboren, egenartad, romantisk, helt
och hållet inhemsk konst, rotfäst i den
egna marken och fri från tillgjordhet. Och
i David Edström fann till slut
bildhuggarkonsten en personlig stämma — nationell,
vibrerande af sitt folks drömmande lyriska
känsla och utan minsta tillsats af
akademisk grek-imitation. Och att Sverige
kännes vid den mannens storhet är till heder
och berömmelse för detta folk, som i våra
dagar gör en så häpnadsväckande insats
på alla lifvets områden. Det kommer på
vår del att mäta hans kraft, liksom det
tillhör Sverige att bereda tillfälle för honom
att infria hvad han lofvar och öka dess
ära inför världen.
Vi vilja nu först stanna vid Edström
som porträttör och sedan följa honom till
det fantasiens stora rike, där han tyckes
bestämd för en så lysande bana.
Framför hans porträtt slår det oss, att vi här
se en konstnär lika konstförfaret smidig
som kraftfull och som dock ej skattat åt
den moderna böjelsen att förväxla
konstskicklighet med konst. Innan
bildhuggaren eller målaren kan blifva skapande poet,
är det oundgängligt, att han behärskar sin
konsts teknik. Edström har tagit steget
från stor tekniker till stor poet i och genom
sin fantasi. Hans porträtt visa detta på
RHAPSODI.
många sätt. Grundvärdet hos ett porträtt
är karaktär, och med hvilken kraft
framhäfver icke Edström just karaktären! leke
endast det yttre utseendet af den man eller
kvinna han afbildar utan personlighetens
andliga kännemärke. Hvari hans egentliga
trollkraft ligger kan ej förklaras med ord
— ja, konstnären själf skulle stå sig slätt
inför uppgiften att i ord förklara sig. Kunde
han det, skulle han icke göra det i lera.
I en del fall kunna vi dock gissa oss till,
hur han når sin verkan. Edström låter
porträttbysten båda i ljus och skugga, så
att den kompakta lerans ytor afkasta sin
karaktär af massiv materia och det hela
blir något lefvande af skuggor och dagrar,
som röra sig i luften. Illusionen är
märkvärdig. Intrycket på hjärnan blir därigenom
så starkt, att förnuftet accepterar det utan
att låta störa sig och utan att stanna i
beundran för vissa detaljer, som så lätt händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
