- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
664

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Rolf Nordenstreng - Af Johnny Roosval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

664

JOHNNY ROOSVAL

som i nysvenska bonde, oxe) och o med
hake (o), som var ett mycket öppet å-ljud
och i uttalet stod a sä nära, att det ansågs
bilda helrim därmed. Norska författare
bruka förståndigt nog återge detta o med
svenskt a, och det borde Bråte också ha
gjort. Nu läsa väl de flesta läsare t. ex.
namnen Skogul och Orner med samma
vokalljud som skog och horn, hvilket icke
hade händt, om Bråte hade skrifvit Skågul,
Årner o. s. v. Vidare anser han, att månget
fornnordiskt gudanamn har en svensk form,
som är »nästan inrotad i vårt språk» och
som han därför utan tvekan upptar.
Snarare är väl emellertid fallet, att villervalla
råder på detta område och
språkförbättra-ren sålunda här har en uppgift att fylla.
En namnform som Höder t. ex. är ju en
rent otillständig blandning af nyisländska
och danska, och språkmannen borde känna
det som en plikt att utbyta den mot Had.
— Hvilken princip Bråte följer, då han
kallar en och samma person växelvis Nidud
och Nidad, kan jag inte gissa ut- den
förra formen är emellertid den riktiga.

Det kan ju förefalla som om jag väl
strängt nagelfarit Brates arbete, och jag
medger, att jag är kinkig. Men uppgiften
att öfversatta Eddan ter sig för mig så
stor och så ansvarsfull, att man icke bör
ta i tu med den utan sträng och hård
själfkritik. Det duger inte att hålla till
godo med ett resultat, som företer
påfallande brister. Sådant vittnar ej om pietet
för föremålet. Tacksamt skall däremot
medges och framhållas, att af alla
Edda-öfversättningar jag känner, vare sig svenska
eller utländska, Brates är den, som
trognast återger originalets innehåll och
ordasätt. Och påpekas måste också, att den
ofta nog ytterst svårtydda originaltexten
mången gång af Bråte tolkats pä ett
mycket sannolikare sätt än af någon annan.
Med sin öfversättning har han gjort själfva
Eddaforskningen stora och värdefulla
tjänster. Och den, som en gång skall ge oss
en kritikfast, fullgod svensk Eddatext
kommer att i Brates öfversättning finna ett
ovärderligt hjälpmedel, och mycket därur
kommer han att kunna upptaga
oförändradt.

Rolf Nordenstreng,

BES



Georg Nordensvan -.Allmän konsthistoria, senare
delen. Hugo Gebers förlag, Stockholm.

P ÖRSTA DELEN af denna bok
har jag anmält i denna tidskrift
år 1912. Nu är hela verket
färdigt, och dess författare har skäl
att känna sig glad att allt är öfver. leke
som om han icke con amore skulle
vandrat öfver konstens berg och slätter. Men
att analysera dem alla, läsa om alla
sorters konst ur alla sorters böcker, excerpera,
väga meningar mot hvarandra, kan i
längden icke odeladt glädja en man med den
rent mänskliga synen på konsten som
Georg Nordensvan. Han har alltid fört
med sig i sitt konstvetenskapliga
författareskap en stor dosis af 8o-tals’ målarens
kynne, som ser les coins de la nature
genom ett ljust temperament och i breda
färgklickar ger en hastig aperçu af
solfläckar och skuggornas lek. Däremot är han
icke den vetenskaplige anatomen, som med
passion söker efter det under organismens
mjuka hull dolda skelettets logik.
Alltså är han på sätt och vis mindre ägnad
att rita en allmän historias generalkarta.
Dock har det märkliga skett att denne
mjuke impressionist med beundransvärd
energi applicerat sin iakttagelseförmåga in
i alla dessa konsthistoriens skrymslen, om
för honom intressanta eller ointressanta.
Han har lyckats tillägna sig den moderna
konstlitteraturens viktigaste sista resultat
och refererat dem på ett sätt, som såväl
i första delen som i den andra gör arbetet
till en i hög grad tacknämlig akvisition
för många kategorier af bokhyllor. Förf:s
temperament gör visserligen
framställningen mindre geometriskt klar än hvad
vetenskapligt sedt vore önskvärdt, men å
andra sidan blir den oändligt mycket
läs-barare och varmare både för lekt och lärd
än hvad den skulle blifvit under mångens
hand, som till professionen vore mera
vetenskapsman och mindre skriftställare och
konstnär. För att ej bli missförstådd vill
jag nämna, att till de kategorier bokhyllor,
som redan fröjda sig åt den nya gåfvan,
höra de konsthistorie studerandes vid
åtminstone ett af de svenska universiteten.
Det var en sann välgärning att möta en
svensk handbok, tillräckligt liten för att
kunna användas som handbok, tillräckligt
vetenskapligt allvarlig för att kunna på
begynnelsestadiet ersätta de förut obliga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free