- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
666

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Johnny Roosval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

666

JOHNNY ROOSVAL

sympati, hvarken med den ytliga tolkning
som förut bestods honom, ej heller med
den öfversvallande extas som Thode ägnat
sin hjälte, då han i honom ser ett slags
föregångare till — Richard Wagner. Grecos
lärjungeskap under Tintoretto kunde
lämpligen ha nämnts för att knyta skildringen
till samtiden.

I Barockens andra skede dominerar
Bernini, sympatiskt skildrad, om ock med
något litet kinkande på »blåsandedraperier»,
som han gjort sig skyldig till. Hvad är
det för ondt i blåsande draperier?
Mången torgstaty från 1800- och 1900-talen
skulle tacka sin gud om han hade ett
blåsande draperi. Eget nog har
Nordensvan på tal om Berninis internationella
betydelse påpekat att »Sergel var ganska
starkt påverkad af Bernini — den liggande
Laurentius går igen i Faunen» —-; äfven
tidigare på tal om Giovanni da Bologna
sam-manställes Sergel och Bernini. Dessa
uttalanden äro de mest kätterska man kan tänka
sig. Göthes Sergel, som är den enda
citerade litteratur i ämnet, sätter ju Faunen
som Sergels epokgörande steg emot
antiken och från sin samtids förkonstling. Det
är klokt om kättarna sluta sig tillsammans,
och det hade därför varit lämpligt om
undertecknads uppsats citerats, däri Sergel
för första gången på allvar ställes under
Berninis skugga och faunen och Laurentius
sammanställas.

Sextonhundratalets italienska arkitektur
får en sympatisk och i sin korthet mycket
god karaktärisering. De kunde i sanning
sitt yrke, och det är rätt att kraftigt fästa
uppmärksamheten på en Bernini, en
Borromini, en Carlo Rainaldi. Må vara att deras
detalj är öfverlastad, deras patos
uppskruf-vadt. Men i ett målmedvetet utnyttjande
af byggnadskonstens medel voro de mästare
och borde studeras som paradigmer. Det
är i sin ordning att den yngsta
arkitektgenerationen vändt sig till inhemsk äldre
arkitektur, landskyrkor, skånska herregårdar
och bondstugor för att vinna erfarenheter
om byggnaders samverkan med svensk
natur. Men vi få icke i fröjden öfver
detta glömma hvilken oskattbar högskola
af erfarenheter i storstadsbygge som den
italienska barocken gifver. Det är ett
onödigt slöseri att låta en sådan skatt af
problemlösningar ligga oanvänd som Genuas
qackiga gators palatsarkitektur. Där äro

förutsättningar lika Stockholms! Se och
lär! Hvilken olycka dref en äldre
arkitektgeneration till spanska och romerska
istället för till genovesiska studier? Nu
har Venedig börjat inspirera (se stadshuset),
och det är ju i sin ordning. Men
Stockholm består icke endast af stränder, utan
äfven och mest af backar. Alltså, res till
Genua!

Detta hörde ju icke till saken, men
föranleddes af den, hvilket i mina ögon
bevisar att boken är nyttig äfven ur
praktisk konstsynpunkt. Till ytterligare
bevis vill jag citera ett stycke ur
Nordensvans egna ord om romersk samtida
monumentalarkitekturs skickliga
anbringande i trånga stadsomgifningar.

»— — kyrkor omgifvas af byggnadsgrupper,
skickligt och pikant komponerade i samband med
kyrkfasaden och i afsikt att framhålla denna. Pietro
da Cortona ställde S. Maria delia Pace in i ett
raffineradt afvägdt sceneri af trånga gränder. I dess
fond ter sig kyrkan högst verkningsfull med sin
inramning af konkava baglinjer och sin konvexa
fasad med Bramanteska kolonner i halfcirkel. —
Och hur mäktig står ej S. Ignazios fasad med sin
förgrund af små byggnader i konkava kurvor,
fyndigt sammanställda som kulisser på en teater,
med smala gränder som in- och utgångar från
scenen. Hur verksamt är ej S. Agnese inställd
som midtpunkt i den långa husräckan utmed Piazza
navona eller Rainaldis båda kupolkyrkor vid Piazza
del Popolo. Och när en kyrkfasad vid en trång
gata böjes inåt i en svag båge, åstadkommes en
god verkan — rundningen skärper fasadens
detaljformer och ger större utrymme framför portalen.
Med öppna armar bjuder kyrkan den besökande
välkommen.»

Men som vanligt ar det knappt med
bilderna, framför allt saknas, såsom i regel i
hela arbetet, planer.

Efter barocken sammanfattas rococo och
nyklassicism i en afdelning, och därmed
äro vi framme vid bokens slut.
Nordensvan anser sig förut ha fyllt uppgiften att
teckna 1800-talets konst genom sin bok
»De bildande konsternas historia under
det ig:e århundradet.» —

Smärre inadvertenser löna icke mödan
att notera. Alla väsentligheterna äro, där
jag kontrollerat dem, korrekta. Angående
smakomdömen kunna ju lätt
meningsskiljaktigheter uppstå, som här icke äro af den
viktiga art, att det skulle löna att strida
om dem.

I en litteraturförteckning i slutet af
hvardera delen har förf. meddelat de arbe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free