Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ERIK HEDÉN
passagerare, med alla dess lifsfarliga
resor, ofta under förklädnad, med dess
bedårande hjälte, hvilken hjältinnan tack
vare en väns ädelmod trots faderns
stilenliga motstånd vinner, men
hvilken fore bröllopet dödas i en duell,
samt med sin tragiskt ironiska
upplösning, då den nämnde vännen erbjuder
sin hand, just som hjältinnan i förtviflan
bortskänkt sig åt en ovärdig. Eller nämn
något — i en lugnare stil — mer
romantiskt lockande än den okände man i en
brun kappa, som brukade blicka upp
mot Mallas och hennes polska
kammarjungfrus fönster från portgången midt
emot, en man som Malla sedan ett par
gånger på afstånd skymtade, men
hvilkens namn hon aldrig fick veta.
Romantiken hade en annan viktig
förutsättning i den långt större rikedom
på tid, som för hundra år sedan stod till
buds. Det finns nog äfven nu många
män, som tillbringa sitt lif lika onyttigt
som Brinkman, men ingen som utfyller
onyttan med hans samvetsgranna flit och
ljusa lugn i fråga om tidsspillan; han
skref ju omkring 3,250 bref blott till en
(visserligen den viktigaste) af sina
mångtaliga korrespondenter. Som något icke
alltför märkvärdigt omtalar Malla
Silfverstolpe, att docenten Ekmarck gärna
öfversatte till modersmålet allt hvad han
läste på främmande språk för att så
bättre kunna tillägna sig det och bjuda
det åt sina vänner. Det kunde nog
finnas en pinsam känsla af tidens flykt.
Om samme Ekmarck förtäljer Malla, att
då man satt tyst och en klockas
sekundknäppningar hördes, tyckte han det vara
sorgligt att så höra tidens rastlösa
framilande och en samvetssak att ej bättre
begagna den. Men redan detta, att ofta hinna
tänka på klockans knäpp, vittnar om god
tid, och den sorgliga känsla Ekmarck
rönte däraf gällde ej brådskande
studieeller förvärfssysslor i och för sig utan
—- det var nog särskildt typiskt för den
Uppsalakrets han tillhörde — det
moraliska ansvaret för tidens rätta bruk.
Inför det intryck af idealitet och
kulturbegär som den Uppsalakretsen inger,
känns det verkligen för en afundsam
nutidsmänniska något lugnande att läsa,
hur den ansedde tonsättaren Kuhlau å
en konsert hade 5 åhörare; det är en
påminnelse att skillnaden mellan
Uppsala förr och nu dock ej är helt
förkrossande för vår tid. A andra sidan innefattar
afunden ej endast det ideella. Man får
en vemodig erinran om lifsmedels- och
öfverhufvud lifskostnadspris af en helt
annan art än nutidens, när man läser
Malla Silfverstolpes blygsamma
förklaring: »supén (på hennes ordinarie, talrikt
besökta mottagningsaftnar) var tarflig,
endast fyra rätter». När man vidare läser
I solnedgångens skildringar af den under
vintrarne dagliga och stundliga
gästfriheten i det Geijerska huset, häpnar man,
hur detta kunde åstadkommas på en
professorslön långt mindre än nutidens,
hvilken äfven räckte till uppfostran af tre
söner och en dotter, visserligen ej utan
svårigheter och skuldsättning men dock
utan att affärsställningen blef
oroväckande. Uppsalaidealisterna hade en viss
ungdomlig förnöjsamhet i fråga om de
kroppsliga nöjenas art, men de försmådde
dem ingalunda, och deras ideella lif hade
säkerligen aldrig kunnat så pass tryggt
uppblomstra utan en motsvarande
trygghet i fråga om den ekonomiska grunden.
Att däremot hushållningen hos de breda
samhällslagren hvarken gick lika tryggt
eller lika sundt för sig, därom får man
en erinran i och med den knappa men
slående tidsbild Malla Silfverstolpe från
år 1837 ger ur Wieselgrens kamp mot
brännvinet; hon skildrar ett väckarmöte
ute på landsbygden, hvilket utan hennes
ingripande skulle blifvit ett fiasko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
