Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ERIK HEDÉN
Jämsides med den religiösa
sinnesändringen går genom tiden den
politiska, och den blef grundligare hos Malla
Silfverstolpe, kanske därför att hon som
kvinna ej brydde sig så mycket om att
här bevara sin ursprungliga väsensart.
Äfven i detta afseende var hennes
utgångspunkt genom arf och uppfostran
frisinnad. Mormodern, hos hvilken hon
växte upp, var gift med f. d.
landtmarskalken Thure Gustaf Rudbeck, en af
Mössornas ledare mot Frihetstidens slut
och såsom en af Gustaf III:s
huvudmotståndare störtad vid revolutionen 1772.
Mallas far åter, öfverste
Montgomery, var en af de mot Gustaf III
upproriske adelsmännen, invecklad i
An-jalaförbundet. Hennes omgifning var
alltså utprägladt antigustaviansk och
naturligtvis särskildt fientlig mot det
gustavianska enväldet. Redan vid 10 års
ålder var Malla så ifrig republikan, att
hon inklämde en jämnårig lekkamrat, en
liten rojalistisk grefve Taube, mellan två
dubbeldörrar, tills han ropade: lefve
republiken ! Kosciuzkos segrar komma
henne att hoppa och skrika af glädje. Icke
utan en viss förnöjelse omtalar hon, hur
vid Gustaf IV Adolfs förmälning
hattmakarämbetet utsatte en transparent,
hvarpå det stod att läsa:
Gud gifve hufvud åt vår smorda,
nog skall han få hattar gjorda.
Som ett annat prof på tidens
underdåniga poesi må här i förbigående anföras
den inskrift, hvilken enligt en för mig
berättad tradition från samma tid var uppsatt
öfver en äreport midt emot ett bageri
troligen vid Gustaf IV Adolfs sons födelse:
Välkommen dyre prins!
Här är det som äreporten finns
med lagrar och kransar som lutar,
och midt emot bakas det färska snutar.
Flera af Mallas manliga
umgängesvänner stodo i riddarhusoppositionens
led vid Norrköpings riksdag, framför allt
A. F. Skjöldebrand och Claes
Cederström, gift med en hennes syssling. Den
senare hörde till dem som afsade sig
adelsskapet; han kallade sig sedan
Claesson. Likaså var det inom Mallas krets
som det första allvarliga
revolutionsförsöket mot Gustaf IV Adolf planlades.
Skjöldebrand och Mallas man David
Silfverstolpe tillhörde de sammansvurne, som
å Stallmästargården väntade ett tillfälle
att gripa kungen på vägen från Haga.
Dock var Malla till en början icke
ovänligt stämd mot den unge konungen,
och äfven senare gick hon aldrig så
långt i sin motvilja mot honom, att hon
blef ofosterländsk. Detta blef däremot, och
det är ett betecknande tidsdrag, mer än
en af hennes omgifning. Hennes
halfsyster Gustava Wrangel, den nämnde
Claesson och sedermera prosten
Annerstedt voro tämligen likgiltiga för
Finlands öde och funno det ändamålslöst
att söka försvara det. När hon af grefve
Carl Gyllenborg hörde, att adeln bifallit
allmänna värnplikten (1S10), och utbrast
i glädjerop, vände henne grefven
förtretad ryggen.
Mot Carl Johan hyste hon ännu 1814
en viss misstro och uttalar sig rosande
om prins Christians proklamation till
norrmännen. Senare blef ju hennes
konungsk-het obegränsad. Visserligen kallar hon
gamla drottning Desideria — som ju var
kvinna — »vänligoch ful». Men när hon
en gång får tala vid Carl Johan, blir detta
en af hennes lifs stora händelser, och
hon uppskrifver samtalet ur minnet
nästan ordagrant.® Likadan till arten ehuru
naturligtvis ej till graden är hänförelsen,
när hon röner en vänlighet af kronprins
Oscar. Hela Uppsala-kretsen var ju
högeligen konungsk. När kronprinsen
öfvertog kansleriatet liksom när han fick
en son, anordnade universitetet strax en
* Ord och Bild 1897 sid. 483.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
