Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN
18
då det ej var fråga om någon egentlig
rivalitet mellan Amalia och henne,
klagar hon, att »det är något som gör att
vi ändå ej rätt kunna förstå hvarann».
Hon finner ock Amalia förvärldsligad och
förundrar sig, att hon för sin brors
räkning sätter värde på en orden som fås
på ansökan. Mallas uppfattning af
Amalia och tyskarna får en lustig utfyllnad
genom baron Schvverins yttrande i ett
bref af 1830 (för öfrigt roligare än
något af hans berömda frus), där han säger:
Fru Helvig är mera tysk än någonsin,
talande med både armar och ben, dock icke med
tänderna, som hon förlorat; men hon är
älskvärd och välvillig . ..
Genom Amalia, som »föredrog
Goethe framför universum», och genom
Bet-tina von Arnim, hvilkens Goethe
svär-meri var af en långt mindre litterär och
mer kroppslig art, får Malla höra
mycket om Olympiern från Weimar. Just
i vår tid, då den tyska
Goetheforskningen tycks ha antagit en religiös
karaktär och följaktligen de svenska
Goethe-skribenterna känna sig än mer
förpliktade att underdånigt stå på hufvudet, är
det af särskildt värde att höra några
ka-rakterisande drag om den stores
personlighet. Malla hörde af sina
väninnor, hur flyktig Goethe var i sin
vänskap och sitt intresse, hur han bröt en
tolfårig vänskapsförbindelse med Fredrik
Stein och hans mor, hur han kallt
mottog hjärtlig välvilja och hur mycket han
älskade smicker. Redan förut hade Malla
på egen hand tillåtit sig kritisera
Wahl-verwandtschaften, ur moralisk synpunkt,
och i en not intygar hon att hon aldrig
ångrat kritiken. Goethekritik var då
öfverhufvud tillåten i Sverige. Tegnér
finner, särskildt i Wilhelm Meister, »det
tyska lynnets receptivitet och
noggrannhet i detaljer, mörker och ovisshet i
själfva uppfattningen».
Geijers blefvo ju under sin tyska resa
1846 så firade öfverallt, att de
nödvändigt måste ha fått ett sympatiskt intryck
af folket och hade kanske äfven mer inre
möjlighet till sympati därmed än Malla.
Dock satiriserar t. o. m. den goda fru
Anna-Lisa »de beskedliga tyskorna om
hvilka man väl i allmänhet kan säga att
hvilka stora Moraliska förtjänster de än
må ega, så sind die Gratien leider
aus-gebliebem>, och hvilka man ser »på
resor på ångbåtar och jernvägar oaflåtligen
ätande smörgåsar mit Wurst ur flottiga
papperspåsar och delande med sig åt
feta, fula barn och ännu fetare och
fulare mopsar». Agnes Geijer ger en
välvilligt lustig skildring af »Den Vetgirige
Skolmästaren», benämnd Traugott
Bier-seidel — det stora tyska folkdjupet i två
ord — hvilken skulle hjälpa Geijer
öfversatta en skrift till tyska och som med
»brinnande devotion» skyndade att tjäna
denne »Ritter hoher Orden» samt
följaktligen alltid infann sig iklädd »svart
frack, svarta vantar och hvit halsduk
precis som till en begrafning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
