Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Aforismer. Af Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
VILHELM EKELUND
säger han, skulle vara totalt ur stånd
att njuta hans bok, har han trakterat
dem med — »quelques ordures».
En poet känner sig nästan alltid som
en déclassé — han må bli hur berömd
och kringsvansad som helst. Ty en
poet är en omättlig feminin
sympati-och ömhetsnarr, som hänger som en
fågelunge utanför boet med uppspärradt
näbb och gapar efter beundran, kärlek,
knäfall. Ju större han blir, desto
glupskare hungern. När han ännu var okänd,
var han kanske i stånd till uppriktig
sanningseld, sanningsintresse; småningom
blef han helt naturligt sjuk af det myckna
flanerande, i inre och yttre mening, som
följer med hans konst, det veka och
kvafva i hans naturliga läggning fick
öfverhanden, slog sig på
misskändhets-och förbiseddhetskoketteri.
För en lyriker — conditio sine qua
non: takt.
Hvar tionde timme inträffar ett
själfmord i Newyork. Ändå går det icke
att vinna hemkänsla bland människorna!
Det finns fåglar, som hvarken kunna
flyga eller gå —: nordiska pingvinen,
jättefågeln på Nya Seeland o. s. v.
Döende arter, dömda att gå under. Det
finns analoga fall i människosläktet.
En fattig och stolt man är en
fredlös. Ty för filistern berättigar intet
utom penningen till stolthet.
»Gudagåfvor» äro ofta af nog så
tvetydigt värde, men, enligt Sophokles,
accepteras måste de.
»Des Lebens Erzklang», fordrar
Goethe, skall diktarens hjärta ha
pröfvat. Och den är en afundsvärd lycka
att ha känt. Det finns en annan
lifs-klang, en som knappt med namn kan
nämnas. Äfven Goethe har biktat den.
Men lycklig den, som ej ofta behöfde
bikta, hvad som är förborgadt i dessa
rader:
»Die Scherben vor meinem Fenster
Hab ich mit Thränen benetzt.»
Tauler beräknar vissa människors
»själshudar» till — 30 à 40. Och han
var dock en stor optimist.
Det sista, yttersta hos de bäste var
alltid friheten, det mänskligas
förloss-ning genom en tankes underverk.
Epi-kuros’ gudar äro barn af samma aning
som besjälar Dostojevski, då han talar
ur sin största inspiration, om
gudamänniskor, om det ondas förgörelse, om
lifvet såsom något att upptäcka. Denna
aning är mänsklighetens Lykaion.
Ly-kaion, kring hvilket skuggorna bleknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
