Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Klas Fåhræus’ bostad på Lidingön. Af Nils Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
NILS HAMMARSTRAND
med dess ännu famlande form och ganska
osäkra, sökande prägel.
Själfva det formella anslaget i detta
trapphus går ganska tydligt i riktning
mot isootals-epokens konst. Men allt
det oäkta, halfva, osmälta i den nordiska
renässansbrytningens arkitektur hålles
sorgfälligt åsido. Hur utmärkt Westman
förstår att skilja ut ett lämpligt element,
foga in det i en ny helhet och därmed
ge det en frisk, icke eklektisk
uppsyn och ett nytt berättigande, ser man
i bostadens öfre hall. Ett aflångt rum
tvärs genom byggnaden med helt hvita,
afputsade väggar, parkettgolf och ett
paneltak med profilerade täcklister, som
tillsamman bilda ett storformadt, enkelt
linjemönster — därjämte ett afbrott i
rummets midt, där byggnadens hjärtmur
springer fram med ganska kraftiga
murpelare, upptill framkragade och förbundna
medelst en hvalfbåge. Rummets
jämförelsevis ringa höjd, det härefter lämpade,
lätta paneltaket och bågens cesur
bestämma väsentligen interiörens hållning
och karaktär.
Detta rum, där gamla
herrgårdsporträtt skulle kunna blicka ned från
väggarna med verklig tillfredsställelse trots
dess nyhet, har en särskild stämning af
gammal tradition, mycket af allt det som
ligger i det meningsrika, betecknande
ordet »gammal svensk herrgårdskultur».
Att kunna återge det så, som här har
skett, utan prägel af sökt afsiktlighet, är
stor konst. Någon böjelse för illuderande
arkaism har tydligen aldrig hos denne
konstnär fått makt öfver hans sunda sinne
för realiteter. Hans sätt att handskas
med en sak har något särskildt
öfvertygande; själfva det sällsynta
misslyckandet har en sympatisk prägel af
uppriktighet, och när han lyckas bäst är hans
konst storartad. Han är alltid sig själf,
och hans konst känner intet poserande.
Intill den nyss skildrade hallen har
han gestaltat ett herrum, solidt, opulent,
men utan skrytsamhet, med sin vackra
matta mahognypanel och sina väggfasta
bokhyllor. Med sin förening af en viss
bredd, komfort och intimitet står det på
gränsen mellan de mera representativa
och de fullt privata rummen i bostaden.
Dessa senare intaga jämte
hushållsafdel-ningen ett bredt utrymme. Att ingå på
en närmare skildring äfven af dem skulle
därför medföra vådan af att denna
uppsats blefve en bok med rätt stort antal
sidor. Mot söder och öster på första
våningens plan och i nedre takvåningen
finna vi sofrummen. Intima, behagliga
rum, ytterst enkla i form och färg, i detta
hänseende nästan spartanska, inga tapeter
utan väggarna aftonade i en färg, släta
hvita tak, sängalkover, rymliga garderober
och inbjudande fönstersmygar, allt
praktiskt, på en gång ljust och dämpadt,
lugnt och upplifvande. Samma
genomfördt moderna prägel, förenande det
ändamålsenliga med det för ögat behagliga,
smyckande med själfva nödvändigheten,
utmärker köksafdelningen. Köket, stort,
ljust, dess väggar beklädda till en del
med hvit och blå kakel — så ser ett
vackert kök ut, och man har skäl att
tro att det äfven är ändamålsenligt.
Ekonomiafdelningen är, som redan
sagdt, förlagd i en flygel mot norr,
förenad med det öfriga huset. Genom
dess framskjutning bildas en instängd
vinkel, medelst en rätt hög mur
utbildad till en nästan kvadratisk gård och
härigenom afskild från den öfriga tomten.
Man ser muren och köksflygeln till
vänster i bakgrunden, när man nalkas huset
från stora gårdsingången — till höger
om dem skjuter husets hufvudmassa fram
mot den inträdande. Grupperingen är
mycket vacker. Närmast i förgrunden
reser sig konstgalleriets gafvel med en
karaktäristisk kontur, betingad af
rummets basilikeartade tvärsnitt. Ögat följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
