Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Albert Engströms bok om Island. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
A. KLINCKOWSTRÖM
t. ex. då man får liöra »att snöfläckarna
på Hekla lyste ljusblå mot det
mörkvioletta massivet och daggen som stänkte
om hästhofvarne ur smaragdmattor hade
spektrets alla skiftningar», är man t. o. m.
med salig Kalkas frestad att utbrista:
»Blommor, för mycket blommor!»
Ett raskt preludium, hvari läsaren
formerar bekantskap med dramatis personæ,
d:r Thorild Wulff, Calle Daniel och
»Emmys» skeppare, den hedervärde
kapten Oskar Alfred Börjesson — och
Grisslehamn ser sin störste son lämna
fosterjorden på väg mot obekanta öden. »Emmys»
penteri och vinkällare beskrifvas med den
routinerade gourméns sakliga grundlighet
och gillas helt och fullt, då de befinnas
motsvara äfven högt ställda anspråk.
Gastronomiska njutningar, socialpolitik och
entomologiska exkursioner fylla tiden så väl,
att innan man vet ordet af, är man
framme och låter kroken gå i
Sigla-fjord, Islands nuvarande Klondyke och
alla rättroende sillstrypares eldorado. Det
brokiga vimlet på fiskarbryggorna tas i
betraktande, och tillvaron af ett
aktnings-värdt antal lönnkrogar konstateras utan
någon alltför utpräglad sedlig förtrytelse.
Ater ombord på »Emmy» och in i Öfjord.
Ankomst till Hotell Akureyri och
sammanträffande med den vidtberömde Vigfiis
Sigfüsson, värden på stället. Detta senare,
för anmälaren åtminstone, i viss mån en
sviken förväntan, — jag hade hoppats
åtskilligt mera af detta första möte mellan
norra hemisfärens två största original,
något à la Napoleons sammanträffande
med Göthe i Erfurt.... Albert borde
förständigas att meddela detaljer, det är
sannerligen inte hvar dag två sådana klot
karambolera på lifvets stora biljard!
Från Akureyri bär det af till häst
genom ödemarkerna österut. I begynnelsen
är hästryggen hård, men snart nog är
Albert ej blott sadel fast utan för att tala
med de gamla inderna en fullkomlig
aspa-vati eller som han själf mera populärt
uttrycker det mnavt^pwTZoç. Det kan ej
förnekas, att i den mån de tre resenärerna fördjupa
sig i vulkanvärldens ödsliga nejder,
inträder en viss afmattning i stämningens
intensitet. Albert Engström är ju
kulturmänniska som få, en af de lyckliga som med
fullt fog kunna ta som motto det klassiska:
Homo sum, humanum nil a me alienum
puto. Han rör sig som fisken i vattnet
i alla den mänskliga myrstackens gångar
och kamrar, de må nu heta Masis-Knosis
eller Savoy. På lönnkrogarna i Siglufjord
är han lika hemma som i »Hvita hafvet»
eller på Bal des quatz arts, och hvar han
möter djuret medmänniskan på sin
pilgrimsfärd, läser han henne som en öppen
bok, antingen exemplaret råkar vara bun
det i slitet vadmal eller sidenfodradt kläde.
Men intet fås gratis här i världen, och
den djupa människokännedomen nås sällan,
utan på bekostnad af den intima
kontakten med naturen, den där kontakten som
lär en tyda fåglalåt och förstå fjärilens
och blommans språk!
I och med återkomsten till bebodda
nejder blir det åter fart i framställningen.
Först Siglufjord, där det bjudes på bal och
Albert kommer i konflikt med ortens för
ögonblicket något påstrukna högsta
myndighet, så, efter en kortare fisketur med
en sillfångare, ombord på ångaren Flora
kusten rundt till Reykjavik, där Albert
mottages med öppen famn och skummande
champeter af min gamle vän Christian
Thorgrimsson, Sveriges representant på
platsen och Nordeuropas gästfriaste diplomat.
Efter att, som det på fackspråket heter,
ha »kompletterat utrustningen» med
argentinsk tunga, franska sardiner, kaviar,
tonfisk i olja, sprit, matsnus och andra
oumbärliga kulturvärden — ej att förglömma
50 kilo tvål till Geysirs stimulerande —bär
det åter af på hästryggen, denna gång längs
stora turistleden Thingvalla-Geysir-Hekla.
Först Thingvalla, hvars stolta minnen
så gripa förf., att han, nutidsmannen par
excelletice, jämnfota tar ett tusenårs-skutt
tillbaka i tiden och ger oss af lifvet på
altinget under Islands sagoålder en lefvande
bild, som ensamt i och för sig är ett litet
mästerverk.
Så Geysir, där de femtio kilona tvål
offras åt underjordens makter med önskadt
resultat. Vid uppbrottet från Geysir blir
karavanen förökad med en ny medlem,
den engelske globetrottern Mr Lawson,
hvars originella silhuett ger ett nytt pikant
drag åt sceneriet.
Hekla bestiges under enastående
gynnsamma väderleksförhållanden. Orten har ju
af ålder satts i nära samband med de
underjordiska regionerna — de eskatologiska
nämligen, af frisinnade präster på dessa yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
