Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Albert Engströms bok om Island. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
A. KLINCKOWSTRÖM
med flertalet kulturländer, och har det ej
skänkt mänskligheten någon Buonaroti, har
det åtminstone gifvit den en Thorvaldsen,
och det är ju alltid något. Då Engström
vidare, tydligen alltjämt under inflytande
af den konstintresserade unge herr T. M.,
försäkrar att Island ännu ej har någon
»konstnär med fan i kroppen», så frågar
man sig ovillkorligen, om han ej hört
namnet Einar Jönsson ?
Äfven den moderna vitterheten finner
föga nåd. Skalderna på Island ha ännu
ej lärt sig förstå de omätliga
skönhetsskatter landet rymmer (s. 317). De älska
visserligen, men banalt, sentimentalt och
värst af allt, i sina dikter begagna de sig
af namn på »geologiska egendomligheter,
temperaturförhållanden, sol-, mån-, luft-,
vatten- och is-effekter». ... Ja, tacka
för det, det ha ju skalderna gjort i alla
tider, ända från Pentaurs dagar till Gustaf
Frödings, och när förf. slutligen helt frankt
påstår, att »deras skaldebröder i det
sydligare Europa sitta och leka fram samma
saker i vindskammare med utsikt öfver
fabriksskorstenar — och leka fram dem
mycket bättre», så frågar man sig
ovillkorligen, hur Albert Engström kan veta detta,
då ju hans kunskap i isländska språket,
som han själf flerstädes erkänner, är af
enklaste beskaffenhet och tydligen absolut
otillräcklig för ett om än aldrig så ytligt
inträngande i den isländska vitterhetens
lustgårdar.
Dock afskedstimmen slår, och ombord
på »Bothnia», en af De Forenedes bästa
turistångare, anträdes återfärden öfver
hafvet i följe med ett talrikt och internationellt
brokigt ressällskap. Ännu ett par dagar
i Skottland, en blixtturné i bil genom
Walter Scotts klassiska nejder, och Albert
står åter på sin hembygds jord, redo att
så småningom lyckliggöra samtiden med
sina rön och erfarenheter.
Så långt, så godt. Emellertid består
en bok af Engström — liksom den
tidskrift läsaren i detta ögonblick håller i
handen — ej blott af ord, utan äfven af
bilder, och som bekant pläga de sistnämnda
vara det ej minst värdefulla. Äfven »Åt
Häcklefjäll» är naturligtvis illustrerad,
hvilken reseskildring är ej det i våra dagar?
— och »gubbarna» utgöras dels af
originalteckningar af förf. dels af fotografier,
hvaraf dock åtskilliga tyvärr lämna väl
mycket öfrigt att önska i klarhet och
skärpa.* Någon enstaka gång är detta
förhållande snarast till fördel; så t. ex. hade
den hedervärde kapten Börjessons konterfej
(s. 22) med finare bländning och längre
expositionstid lätt kunnat komma att stå
på gränsen till en indiskretion!
Hvad slutligen angår pennteckningarna,
så äro de meddelade konterfejen,
»gubbarna» stricte sic dictu, naturligtvis
öfverdådiga. Figurer sådana som Mr. Lawson
(s. 262), Johannes (s. 257), den
»osympatiske tysken» (för resten fatalt lik en
känd svensk vetenskapsman) och framför
allt gamle Ingjaldur (s. 275), snusig,
skäggig och klippsk, äro alla värdiga prof på
Alberts kända talang att i ett par geniala
streck få fram kontentan af la bète
hu-maine, summan på kardemumman som
Carl Larsson skulle säga. Man kan bara
beklaga att de »gubbarna» äro så få:
Calle Daniel, Börjesson, konsul
Thorgrims-son (för öfrigt dråpligt representerad redan
nu) och Vigfüs, framför allt Vigfüs, borde
ej ha saknats i galleriet!
Om en god del af de återstående, till
antalet ej så få, landskapsteckningarna ville
jag helst tala så litet som möjligt. Albert
far förlåta mig: vid spiselvrån hopklottrade
kopior efter fotografier ur Herrmanns och
Küchlers — »den Chronschougmässige
Küchlers» — böcker** bli tyvärr inga
konstverk — icke ens, om de förses med
signaturen: Albert Engström!
* Så t. ex. bilderna på sid. 37. 60, 109, 142,
147, 154, ’78 m. fl. absolut ej på höjden af nutida
teknik. Det fanns tydligen fler på Island än
Mr Lawson som ej voro fullt hemma i
handterande! af slutare och irisbländare!
** Original eller åtminstone kopior efter
originalfotografier äro egentligen endast Geysir- och
Hekla-bilderna, så godt som alla de andra återfinnas i
Herrmanns eller Küchlers resebeskrifningar och äro
för hvarje islandsvän gamla bekanta. Man jämföre
t. ex. bilden sid. 263 med originalet i »Nordisk
Familjebok», icke blott hvarje detalj af huset,
utan äfven de båda staffagefigurerna, ja t. o. m.
hunden, igenfinnas utan svårighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
