Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITTRA STORHETSMINNEN
77
P. D. A.. ATTERBOM. OLJEMÅLNING AF ALIDA RABE.
Tillhör fröken Hedvig Atterbom-Svetison.
undantaget. Hans rykte var föga
mindre utanför än inom universitetsstaden,
om än skåningen baron Schwerin ännu
1830 medger, att han måste tala om
honom utan att just ha läst honom.
Ryktet vanns också nästan
ögonblickligen utan svårighet. På samma sätt än
i dag. Atterbom står för flertalet i
skuggan, låt vara att det på senare år
skett honom mer rättvisa än på länge,
medan Geijer står öfver diskussion,
honom berömma alla — i regeln på baron
Schwerins vis.
Ja täflingen var ojämn. Atterbom
var kroppsligt sjuk, hvilket gjorde
honom veklig och jämrande, Geijer var
hälsan själf och afskydde klagolåter.
Atterbom hade stort behof af beröm och
fick ett större mått af giftig, orättvis
kritik — man tänke på Allmänna
Journalens beskyllning (1816) för gudlöshet
och skrymteri -— än någon med honom
jämförlig författare. Geijer var för säker
på sig själf för att låta kritik alltför
mycket nedslå sig. Atterboms tankar
kretsade mycket kring honom själf och
hans egen storhet, men just denna
inåtvända själfspegling väckte själfkritik
och tvifvel på egen förmåga. Geijer var
ganska lindrigt blygsam, men att grubbla
mycket öfver sitt väsen och sin förmåga
det förbjöd honom just själfsäkerheten.
Atterbom var icke svag men vek som
person. Han var temperamentsfull; i hans
fromma bref till fästmön möter man ett
tu tre uttryck som: »den platta paddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
