Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur François Villons Det stora testamentet. Öfversättning af Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur FRANCOIS VILLONS
DET STORA TESTAMENTET
BALLAD
som Villon skref åt sin mor, för att hon skulle
bedja till Jungfru Maria.
Du himlarnes och jordens härskarinna
och kejsarinna öfver Hinnoms dal,
tag i ditt hägn din kristna tjänarinna,
att hon må räknas till de sällas tal,
fastän dess gärning varit ond och skral!
Den nåd, som öfver mig du låter falla,
skall flöda öfver mina synder alla.
Det finns ej själ, som utan nådens stöd
till himlen når, där glädjeropen skalla.
Ja detta är min tro i lif och död.
O, bed din gode son att helt befria
sin egen dotter utur syndens bann,
han som förlät egyptiskan Maria.
O må det ske mig som den andans man
Theofilus, som öfverkorsad fann
förskrifningen, som tyngde på hans
hjässa.
Bevara mig, att jag ej gör som dessa,
när jag anammar sakramentets bröd,
som man välsignar vid den helga mässa.
Ja detta är min tro i lif och död.
Se jag är blott en fattig gammal kvinna,
som intet vet och aldrig läst en bok.
På kyrkans höga fönster ser jag brinna
ett helvete, där dömda få sitt kok.
Men Edens lund med harpor krok vid krok
min glädje väcker efter stor förfäran:
så gif mig fröjd och stilla min begäran!
När syndarn fylls af trones öfverflöd,
till dig förutan skrymt sin ånger bär han.
Ja detta är min tro i lif och död.
ENVOI.
Du Jesus bar, o jungfru och furstinna,
hvars rikes storhet intet slut skall finna.
Fast Gud, han lät sig födas af en kvinna,
förlät sin himmel och såg till vår nöd.
1 offerdöd han lät sin ungdom brinna.
Han är min Herre, jag hans tjänarinna.
Ja detta är min tro i lif och död.
VID BENHUSET.
Här höres icke lek och ras.
Hur litet rikedomar båta,
att tömma krus med hypokras
och uti gyllne sängar ståta,
att gå till dans, när strängar låta,
till nya fröjder alla dar!
Ty här är skratt förbytt till gråta,
och bara syndens drägg är kvar.
Se dessa tomma hufvudskallar,
som staplats upp i pyramid!
Det kvittar just, hvad dem jag kallar:
Den där var hofman, den bredvid
på torgen kanske skött sin id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
