Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sergel och antiken under de romerska studieåren. Af Harald Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERGEL OCH ANTIKEN
IOI
kortfattade och illa stafvade anteckningar,
han var öfver hufvud ingen teoretiker
utan en stor praktiker. Försåvidt som
nyklassicismen var en lärd och antikvarisk
konstriktning hade alltså Sergel klena
betingelser att bli dess förkämpe. Hans
kunskaper i de klassiska språken voro
helt säkert minimala, och den miljö, i
hvilken han växte upp, var ingalunda
präglad af någon antik smak. Han lärde
sig nödtorftigt franska och tyska under
sin skolgång i Stockholm, men kom tidigt
ut i lifvet för att tjäna sitt bröd. Af
en viss betydelse voro nog de kunskaper
i anatomi, som han tidigt förskaffade sig
genom lektioner för prosektor Hedin.
Hans lärare i skulpturen var som bekant
till en början Masreliez, sedan
Larcheveque, hvilken i sin konst var en äkta
son af rococon. Hos honom stannade
han i många år och biträdde sin mästare
såväl vid dekorationsarbetena på kungl,
slottet som vid utförandet af Gustaf Vasas
och Gustaf II Adolfs statyer. Själf kallar
han senare dessa år förlorade »i ett
afskyvärdt franskt manér», hvilket ingalunda
hindrar att han säger sig skatta sin lärares
minne lika högt som sitt eget lif. I alla
händelser torde han vid denna tid gjort föga
bekantskap med den antika konsten.
Franzén påstår dock i sin minnesteckning,
att Sergel redan i Stockholm lärt känna
afgjutningar af åtminstone tre antika
konstverk, nämligen Laokoon, Apollo del
Belvedere och Venus Medici (förmodligen
hemförda af Carl Gustaf Tessin). Vid
betraktande af dessa skulle, enligt hvad
han själf anmärkt, ett ideal af en högre
fullkomlighet än de franska mönstren
som genom en elektrisk gnista ha gått
upp för hans själ. »Han fann i dem
icke endast former och karaktärer af den
fullkomligaste sanning och skönhet, utan
öfverjordiska varelser, hos hvilka den
yttre mänskliga gestalten var blott en
genomskinlig slöja för en inre gudomlig
natur. Likväl var han ännu för ung och
för kraftfull för att rätt kunna värdera
det lugn, den måtta, det lagom, som
utmärker den antika stilen. Han inbillade
sig, att Michelangelo genom sin djärfhet
och energi bragt konsten till en ännu
högre fullkomlighet än de gamle; och
han längtade efter den stund, då han
af sina egna ögon skulle därom
öfvertygas.»
Detta tillfälle skulle enligt Georg
Göthe, som författat den för all senare
forskning grundläggande biografien öfver
Sergel, ha kommit, då denne fick åtfölja
sin lärare på en resa till Paris, där han
bl. a. fått se Michelangelos slafvar. Detta
är visserligen mycket möjligt, ehuru, som
Lange anmärkt, dessa arbeten af
Michelangelo på Sergels tid befunno sig i en
privatsamling och kanske icke för honom
varit tillgängliga. I alla händelser kan
man icke spåra någon direkt inverkan
från Michelangelo i Sergels
ungdomsarbeten, såvidt man hittills känner dem.
Äfven om han verkligen sett slafvarna, så
har han varit för ung för att därigenom
ryckas ut ur den franska moderiktningen,
ty Franzén berättar att han ännu nio år
efter den franska resan arbetade för
Larcheveque: han var i själfva verket
19 år då han var i Paris och 27 dä han
ändtligen fick komma till Rom.
»Uti Junii månad 1767 anträdde jag min
resa till Italien, genom Stralsund, Berlin,
Dresden, Wien och Triest; min pension utaf
slottsbyggnadsmedlen var 4,000 rdr kpprmt, hvartil
Academien lade 2,000 rdr kppmt. . .. Uti
Stralsund är intet at se för en artist. I Berlin är
en vacker statue, som föreställer en churfurste
til häst, förfärdigad af en Tysk . . . Konungens i
Preussen samling i Potsdam är ganska skjön. . .
I trägården är en Mercure och en Venus af
Pigalie, som hafva någon förtjenst, men icke
en skönhet som tillhörer gudomligheten. I
Dresden är det förträffeliga Galleriet, som är det
största i Europa så i anseende till qvantiteten
som qvaliteten. I Wien är Galleriet af Rubens,
och samlingen derstädes af Rubens och van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
