Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sergel och antiken under de romerska studieåren. Af Harald Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERGEL OCH ANTIKEN IOI
FAUN. STATYETT I TERRAKOTTA. Tillhör kammarherren grefve F. Cronstedt
å Fullerö.
är det enda som Sergel omnämner i
själfbiografin. Det besitter, som vi veta,
en fenomenal pregnans i formen,
konstnären har endast släppt ifrån sig ett i
alla väsentliga partier genomarbetadt
verk, trots den stora möda som
utförandet måste kostat. Endast halfva
ryggsidan är något mera summariskt
behandlad. Man har anmärkt på
polityren som ett oberättigadt rococodrag, och
säkert är den icke uteslutande gynnsam
(särskildt vid fotografering), men i
förening med det lilla formatet är den dock
mindre störande än man skulle tro och
ger åt verket en prägel af dyrbarhet.
Vidunderlig är särskildt torson med dess
spelande muskulatur, utsökt vackra äro
äfven fötterna. Om man skall anmärka
på något så har nog Lange rätt i att
halsen har den minst accentuerade
formen. Lange har annars framhållit att
trots det fina utförandet gestalten åter-
gifver ett sundt naturlif, en djärft
skuren kraft. »Hvor man vilde lægge et
Tværsnit gennem Figuren vilde man
faa et meget bestemt kantet Omrids ud.»
Detta är just ett bevis på formens
rikedom: man må göra samma
tankeexperiment ifråga om ett verk af t. ex. Canova,
och man skall finna skillnaden.
Det har skrifvits mycket om
Faunens förebilder. Att den icke
uteslutande återgår till modellstudium är
utan vidare klart, ty en modell med
denna fulländade muskulatur torde vara
ganska svår att träffa. Närmast att
tänka på äro ju antikens framställningar
af liggande fauner, men ingen af dessa
visar en absolut öfverensstämmelse, och
dessutom finner man, som jag ofvan
påpekat, en principiell skillnad i själfva
rörelsemotivet. Men man missförstår
Sergel, om man tror att Faunens
förebilder nödvändigt måste vara liggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
