Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sergel och antiken under de romerska studieåren. Af Harald Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERGEL OCH ANTIKEN 125
af dem han studerat. Först känna
traditionen, sedan gå vidare på egen hand,
det är detta han menar med att skapa
i antikens anda.
Häraf förklaras att Faunen icke gör
intryck af någon efterbildning utan
tvärtom af originalitet. Det är icke
något tvifvel om att inspirationen, ja
entusiasmen, varit gäst hos konstnären
då han utförde detta verk, däraf dess
betagande friskhet. Det har icke varit
honom något tryckande tvång att följa
antikens smakregler, det har tvärtom
öfverensstämt med hans djupaste böjelse.
Och ämnet låg honom säkert om
hjärtat. Var han icke själf i grunden en
faunnatur? Stack icke hedningen fram
hos honom ännu på gamla dagar, då
han i den förtroliga vänkretsen kunde
hänge sig åt sina känslor? Var icke hans
älsklingssång: viva Bacco, viva Amore
e la cara libertà?
Det var på intuitionens och känslans
väg som Sergel trängt så djupt in i
antikens föreställningsvärld. Hans känsla
var öfverflödande, därför har han också
skapat ett öfverflödande konstverk. Men
just i öfverflödet låg ett element som
stod i strid med den antika andan,
hvilken icke tålde ett för mycket. Sergels
efterföljare skulle snart upptäcka detta
och så småningom reducera formerna
till den yttersta fattigdom. De skulle
också söka sina förebilder hos en annan
antik än hellenismen. Ur teoretisk
synpunkt hade de rätt att göra urvalet
strängare, men ändock kan den svala
skönhet, som den senare klassicismen
uppnådde, icke ersätta oss den varma och
sprudlande skaparglädjen i Faunen.
Äfven i ett annat afseende är Sergel
sina efterföljare öfverlägsen: det är i den
genomförda karaktären. Ju mera
konsten tenderade till sköna och flytande
linjer, ju mer formerna utslätades, dess
mindre blef olikheten mellan de skilda
IOI
FAUN. ANTIK STATY. I Museo
Capitolino i Rom.
gestalterna, som alla tycktes röra sig i
samma jämna rytm som på en relief af
Thorvaldsen. Det är samma lugna
fleg-matiska blod som flyter i allas ådror.
Men faunen är i alla leder faun, en enda
splittra af hans epidermis skulle förråda
hans natur. Den är en illustration till
de ord af Sergel, som han skrifver till
Byström: att göra ett helt af delarna är
den sanna principen i de gamles
mästerverk, om hvilka, då man ser en fot eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
