Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
i 21
frasande sidenunderkjolar få komma in i
det anglosachsiska landthemmet, där allt
är torrt och grått och ett stilla, malande
gnat, då och då afbrutet af hysterisk ilska,
fyller hela stycket. Skall detta vara en
typisk engelsk pjes, utropar kanske någon.
Nej, de typiska engelska pjeserna utmärka
sig för ett socitetsjoller, som nästan
öfverträffar de franskas.
Rutherford & Son däremot är skrifven
af en s. k. indignationskvinna — Githa
Sowerby. Stycket har gått ett ofantligt
antal gånger i London, och liksom fru
Edgrens »Sanna kvinnor» på 8o-talet skrefs
för att visa husfaderns ömklighet, så har
denna pjes tillkommit för att påpeka ett
fall af faderstyranni, som jag förmodar
skall anses vara typiskt och som väl också
i många fall är det. Den stränge fadern,
som egoistiskt och järnhårdt fasthåller vid
sin patria potestas och gör hemmet till en
arbetsinrättning, som betraktar olika
meningar hos sina söner som myteri och döttrarnas
förälskelser som hysteri, har så ofta
förekommit i litteraturen, äfven i den
dramatiska, att han måste anses vara mera
än ett undantagsfall. Liksom man kan
vara öfvertygad om, att det är frågan om
något tvifvelaktigt, då ordet »heder»
kommer i förgrunden, då det är fråga om
hedersskulder eller hederssaker, så är det
betänkligt, när Gud får ensam stå som
borgensman i mänskliga ärenden, då man
är regent af Guds nåde, då folkets röst
blir Guds röst, då Gud vill det kvinnan
vill, då man gifter sig inför Gud, kort
sagdt då konungen, pappan eller fröken
i stället för vanlig mänsklig ordning och
rätt lyder sin mest egoistiska ingifvelse.
En solid egenskap vore emellertid
orättvist att frånkänna stycket, den solida
tråkigheten. Ledsamt som te och gammalt
bröd, som söndagsregn, som kvinnotjat
förefaller det hela. Gamle John
Rutherford, hr Hillberg, förtrycker de sina. Hans
fabrik börjar sacka utför, hans två söner
äro stackare, den ene en svag präst, den
andre humbugsuppfinnare, som dock gjort
en värdefull uppfinning, hvilken fadern
stjäl af honom. Hans unga hustru, Mary,
duglig som alla kvinnor i kvinnopjeser,
var dock så tråkig att det var
skilsmässoanledning. Kunde man förmå dem, som
nu arbeta på ny skilsmässolag här i
Sverige, att medräkna obotlig tråkighet
bland laga skäl för skilsmässa, hade
skådespelet gjort sin nytta. Dottern Janet
är naturligtvis såsom varande ung kvinna
duglig men en sällsynt ledsam företeelse,
lika fnurrig som svägerskan är välvist
predikande. Af henne hade den mycket
begåfvade fröken Schildknecht gjort en
ypperlig typ; som en vresig och ilsken
halfgam-mal get slängde hon ikring i sin grå
klädning, uttröttad och uttråkad. En man,
något under henne i klass, och eftersom
han var af mankön utan vidare fasthet
och moraliskt värde, blir kär i henne och
hon i honom. Upptäckten framkallar
katastrof, och det lidelsefulla utbrottet af allt
hat, som vuxit fram hos henne mot fadern,
var så äkta och lyste så rödt och
flammande, att man för ett par minuter glömde
den grådaskighet, af hvilken man under de
föregående två timmarna och 43 minuterna
pinats.
Johan Böjer, som skrifvit tillräckligt
många bra saker för att räknas till de goda
författarna, har roat sig med att göra en
faiseurpjes i Madame Sans Gëne-stilen utan
att dock nå upp till detta litterärt taget
ganska obetydliga skådespel. Han har valt
ämnet Marie Walewska, några takter af
öm och lyrisk klang midt i den stora
Napoleonska eroican.
Att moralen som allt annat måste vara
relativ förstå äfven mycket regelrätta
människor, då de höra, att någon af
världshistoriens protagonister skaffat sig t. ex.
en naturlig son. Tycker man redan att
det är nätt, då en så strängt upptagen
person som Sarah Bernhardt fått tid till ett
lyriskt intermezzo med ofvannämnda
följder, hur rörande blir det ej då, när
Napoleon, som hade så brådtom, att han
ej hade tid till det suckande och
argumenterande, som anständiga damer fordra
t. o. m. af kejsare, för en gång tog sig
ledigt och belägrade en förtjusande och
rättänkande dam med en strategi, för
hvilken han behöfde repetera allt hvad han
lärt sig under sin verksamhet som
artilleriofficer.
Hertig Alexander Florian Josef Colonna
Walewski blef Frankrikes vinst af segern.
Han föddes 1810, var fransk
utrikesminister 1855 och dog 1868. Till det yttre
liknade Walewski sin höge fader som ett bär.
Resultatet af ett dubbelt äktenskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
