- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
148

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Voltaire som fordringsägare till en furste och ett nyfunnet Voltairebref. Af Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

FREDRIK VETTERLUND

att skrifva till sin gamle vän och ovän
Fredrik II, som en gång varit ett slags
förmyndare för den lättsinnige Hans
Höghet af Wurtemberg. »Om jag
vågade», säger Voltaire, »skulle jag utbedja
mig Edert beskydd hos honom; men
jag vågar inte, jag skulle föredraga att
ha Eders Majestät till borgensman.
Allvarsamt taladt, vet jag inte hvart jag
skall gå och lägga mig att dö. (!) Jag
är en liten Job, som skrumpnat på min
gödselhög i Schweiz» . .. Och fastän
kungen fullständigt hade reda på arten
af Voltaires misär, sökte han verkligen
att hjälpa honom att få rätt där han
hade rätt och skref alltså till hertig Karl
Eugen. Resultatet blef, som man kunde
tänka sig, dåligt, och i sinom tid
skickade Fredrik Voltaire underrättelse därom
i lustiga och ironiska ordalag: »Jag skref
till Wurtemberg för att hjälpa Eder i
fråga om en skuld som jag känner till.
Jag tror mig dock böra nämna, att jag
icke står synnerligen väl hos Hans Höghet,
och vidare, att nämnda Höghet har en
svår öronfluss, så ofta hans
fordringsägare harangera honom»–»Jag
sänder härmed en kopia af det svar jag
fått från hertigen af Wurtemberg. Denne
furste, som vill lyfta sig mot det sublima,
söker i allt imitera stormakterna, och dä
J-rankrike, England, Holland och
Österrike äro öfverhopade med skulder, vill
han ställa sitt hertigdöme i samma
kategori. Skulle en af dessa stormakter göra
bankrutt, kan jag inte garantera, att han ej
af pur ambition gör detsamma. Jag
förutsåg, att Hans Höghet skulle spjärna mot
betalning, och jag försäkrar er äfven, att denna
så kallade myndling aldrig har brytt sig
om min mening eller följt mina råd.»

»Måtte nu», heter det vidare, och
här kan man, om man så vill, se
Fredrik den stores bitande ironi, »måtte nu
dessa ledsamheter alls inte störa edra
dagars klarhet. Lugn, från de vises

borg, kan ni ur denna upphöjda
synpunkt anställa betraktelser öfver
människornas fel och svagheter.»

Den gamle »enslingen på Sanssouci»,
som dock lojalt gjorde hvad han kunde
i saken, visste nog, att han gaf Voltaire
betaldt för sist, när han träffade honom
på denna sårbara punkt. Ty fastän
Voltaires otroligt många och ihärdiga bref
alltid äro hållna i korrekt ton, märker
man, att den — helt visst med flit
öfverdrifna ■— klagolåten i dem döljer
verkligt bekymmer och förargelse, såsom
man ej heller kan undra på. Emellanåt
skämtar han dock. I ett bref till en
dam talar han om några inträffade
själfmord och tillägger, att sådant aldrig
skulle hända honom, eftersom han hade
till godo lifräntor af två suveräner och
blefve otröstlig, om hans död skulle
rikta ett par krönta hufvuden. »Har ni
lifräntor af kungen, min fru, så hushålla
väl, ät litet, lägg er tidigt och lef i
hundra år.» Men den store Voltaire
försmår icke heller att högst allvarligt
servera så föga poetiska, sä rent ut sagdt
borgerliga moralkakor, som att hertig Karl
Eugen »borde veta, att man skall betala
sina skulder innan man ställer till fester».
Naturligtvis skref han ej detta till hertigen
själf; han skref det till en advokat. Han
tänkte nämligen på lagliga åtgärder mot
sin tröge gäldenär, ja, på utmätning
inom hertigens egendomar i Frankrike.

Till sist fick han verkligen sina
pengar, eller det väsentligaste däraf; i bref
till Fredrik II från 1778 räknar han
honom till förtjänst, då hertigen denna
gång lämnat 20,000 livres.

Efter Voltaires död uppgjorde
Wurtemberg återstoden med hans arfvingar,
och ännu långt efter både revolutionen
och kejsardömet utbetalades
penningsummor på samma konto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free