Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till fru du Chatelet. Efter Voltaire. Öfversättning af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRU DU CHATELET
Efter VOLTAIRE
Om jag skall älska än, så kalla
tillbaka mina kärleksår.
Lägg lifvets morgon, om det går,
till aftonskuggorna som falla.
Se tiden tar min hand med bud
att jag skall öfverge numera
de sköna land, där vinets gud
och kärleksgudarna regera.
Men någon fördel skall man väl
ur denna hårda dom bevara.
Den som ej har sin ålders själ
han har sin ålders onda bara.
Så lämnom ungdomen allena,
dess stormande och yra skick.
Vi lefva blott två ögonblick.
Må visheten då få det ena.
Ni flyn mig alltså för beständigt,
0 ömhet, dårskap, illusion,
som tröstat med en himmelsk ton
1 allt hvad lifvet har eländigt.
Två gånger dör man på sitt sätt.
Att sluta älska och behaga
den döden kan jag ej fördraga.
Att sluta lefva det är lätt.
Så sörjde jag att de förgått
min ungdoms felsteg, och jag kände
hur till förvillelserna blott
begären i mitt hjärta brände.
Då steg från himlen som en dröm
den blida vänskap till mig bjuden.
Hon var kanhända lika öm,
men ej så het som kärleksguden.
Och ledd i dessa nya fjät
och lyst af detta ljusets bölja,
jag följde spåren; men jag grät
att ej ha andra spår att följa.
bo bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
