Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Allen Vannérus. En svensk filosof. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JOHN LANDQUIST
missförhållanden, hvad som inte är aktuellt,
det lägges åt sidan som obrukbart. Denna
vår tids praktiska läggning innebär
gifvetvis en sund reaktion mot forna tiders
ensidiga teoretiserande. För idel
teore-tiserande hände det att man aldrig kom
till saken, och denna svaghet kunde också
framträda inför de rent andliga objekten:
i en estetisk analys t. ex. af det gamla
tungrodda slaget hände att föremålet
alldeles omspänns med de filosofiska
spindeltrådarna eller trollades bort för våra ögon
med den högre estetikens besvärjelseformer.
Vår tid går direkt på sakerna, och den
älskar se och placera dem inte i teoriens
men i verklighetens sammanhang. Med
hvad den tar sig till, vill den utöfva en
effekt helst i ögonblicket. Men hur pass
varaktig denna verkan blir, hinner man
föga tänka på. Därmed följer också
en viss flyktighet i vår tids förnimmande.
Man blir närsynt af att bara se in i nuet.
Man har bara bruk af korta tankar, som
låta inpassa sig i detta nu.
Af denna tidens riktning har filosofien
blifvit lidande. Filosofiens arbete börjar
just där det praktiska arbetet tar slut.
Den undersöker de praktiskt brukade
begreppens innebörd och renar dem. De
frågor de rena specialvetenskaperna lämna
oafgjorda, tar filosofien upp till afgörande.
De olika kunskapsområdenas resultat söker
den bringa in i ett såvidt möjligt
enhetligt världsåskådningssammanhang. All
bildning sträfvar i sista hand upp mot
filosofien. Genom sin begreppskritik och
begreppsförklaring kommer filosofien att i
sin tur återverka på lifvet, och föga
betänker man, i hvilken stor utsträckning de
idéer, med hvilka det allmänna lifvet rör
sig, från början blifvit präglade just af
filosofien. Den kultur, som tror sig reda
sig utan filosofi, skall så småningom se sina
begrepp aftrubbade, förstelnade till dogmer,
utplattade till fraser.
Under denna tidens praktiska
verksamhetsfeber är det en sällsynt
företeelse att se en man som doktor Allen
Vannérus drifven af ett rent filosofiskt
kunskapsintresse ägna sitt lif åt
undersökningen af de allmänna
världsåskådningsproblemen. Under en tid af 20 år har
han offentliggjort en rad digra volymer,
i våras utkom hans sista arbete »Den
empiriska naturuppfattningen» på omkring 600
sidor. De ha i allmänhet gått obeaktade
förbi; hvem har tid och förmåga att läsa
så stora böcker med så respektingifvande
titlar? Doktor Vannérus synes icke ha tagit
sig denna brist på uppmuntran alltför nära;
han har icke låtit höra något vredgadt
knorrande sådant vi känna från
Schopenhauer öfver den ofilosofiska samtiden, han
har aldrig ens antagit någon patetisk gest
öfver sina tankemödor, men han har
arbetat vidare. I denna stund torde hans
produktion i kvantitet öfverstiga hvarje annan
svensk filosofs i vår odlings historia. Också
i sitt verks grundriktning och lynne står
han, som vi skola se närmare nedan, för
sig själf bland svenska tänkare.
Allmännast kan denna skillnad antydas så, att
Vannérus drifvits till sin forskning af
öfvervägande teoretiska bevekelsegrunder, medan
våra öfriga mest bemärkta filosofer varit
etiskt och religiöst bestämda. En
gudomlig öfvervärld är slutmålet och
medelpunkten i en Boströms eller Norströms filosofi.
Deras kunskapskälla är det mänskliga
själfmedvetandet, bestämdt på ett eller
annat sätt. Föremålet för Vannérus’
eftertanke är däremot vetenskaperna,
framför allt naturvetenskaperna. Också han
tror sig i dess allmännaste drag kunna
bestämma den transfaktiska verkligheten,
men hans metafysiks begrepp stödja sig
på vetenskapernas allmännaste kategorier.
Allen Vannérus är född 1862 och
således nu något öfver 50 år gammal. Han
är värmländing till börden. Hans far var
kapten vid Värmlands regemente och dog
i hans barndom (1866). Större delen af
sin ungdom har han tillbragt vid det
natursköna Sölje — också omtaladt i
Gösta Berlings saga -— vid Glafsfjorden i
Värmland; hans morfar, brukspatron J. N.
Nordström, hade där upparbetat ett glasbruk,
och i öfrigt bedrefs på platsen en liflig
industriell verksamhet med såg- och järnverk,
men nu är det mesta däraf nedlagdt,
och det forna glada och rörliga
sällskapslifvet är här som på så många andra
bekanta platser i Värmland numera blott ett
minne. När Allen Vannérus på
1880-talet kom som student till Uppsala, greps
han som andra bland den intellektuellt
intresserade ungdomen af tidens nya radikala
tankar. Spencer, Mill och Taine voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
