- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
162

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ungmor. Af Gustaf Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGMOR

AF GUSTAF JOHANSSON

Ungmor, ungmor, hur orons vind
mig ut öfver stigarna dref,
mitt hjärta vardt fånget bak rosendegrind,
när du ungmor blef!
Mor Jord steg fram någon natt till din
säng,

och du kände i drömmen fullkomningen,
djupt i ditt väsen den dallrande sträng,
som markernas örter på midsommaräng
känna vid blomningen.

Ungmor, jag såg, när din timme vardt lång,
all jorden öppna sin famn,
och jag hörde dess röst uti källornas
språng,

i månvindens hviskning och markernas
sång

i tacksamhet ropa ditt namn!
Ungmor, du låg som vid stormens larm
en vindbruten nattviol,
men där sken ur ditt öga så ljus och varm
all fullhetens sol,

och du var i din finhylta blomstercharm
en dikt ur mor Jordens barm.

Ungmor, ibland, då jag sof vid ditt bröst,
jag skönjde i månsken och vind

ett underbart väsen öppna vår grind,
nalkas vårt läger och kyssa din kind —
Då skälfde ditt sköte, dåhäfdes ditt bröst,
och i bäfvan hörde jag hur
ansikt mot ansikt med människoröst
du talte med moder Natur —

Ungmor, du drömde den djupaste dröm
oss moder Natur vill förtro,
som dröms lika fager och skälfvande öm
i sängalkoven med silkesydd söm
och på mossan i vilddjurets bo!
Ungmor, vi sofvo tillsammans bland
gräsen

under det vilda och blommande törne,
och mjukt var ditt famntag och eldigt
ditt sköt,

men när samman med ditt någon natt

flöt mitt väsen,
hörde jag, stark såsom aldrig tillförne,
hur fullhetens hymn genom tystnaden
bröt —

Ungmor, ungmor, hur dårskapens vind
mig vidt utåt vägarna dref —
mitt hjärta vardt fånget bak rosendegrind,
när du ungmor blef!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free