Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Atelier Jæger.
DORIS NELSON SOM DAGMAR KRUMBACK I SIMSON OCH DELILA.
från stockholms teatrar
AF CARL G. LAURIN
II.
ET FINNES författare hvilka haft
stor framgång i sina romaner men
ej slagit lika helt igenom med sina
skådespel och därför fått en känsla
af att deras drömmar banaliserats och
miss-förståtts af skådespelarna; medvetet eller
omedvetet ha de fattat en sorts ovilja mot
dessa deras tankars misstolkare. Detta
gäller i hög grad om Alphonse Daudet, som
i sin hånfulla skildring af skådespelaren
avec son air de mauvais prëtre och
särskildt i prototypen aktören Delobelle, som
ej kunde äta frukost utan att sitta i
half-profil och kokettera med en tänkt åskådare,
skapat figurer, öfver hvilka han kunde utösa
sin ovilja.
Jag vet ej om den synnerligen
begåfvade romanförfattaren Sven Lange haft
någon scenisk motgång, jag vet, att han i
»Fru Majas hämnd» skrifvit en alldeles
underhaltig pjäs, ett stycke som endast kan
bli njutbart, då det utföres af en stor
skådespelerska.
I Simson och Delila har han roat
sig och oss med att skrifva ett skådespel,
där man inser, att då det gäller dramatik
också författaren »ej får så helt förgätas».
Alla dessa uttolkare, virtuoser och
histrio-ner, om hvilka en arg tysk skrifvit:
Der Künste Kellner sind’s
Die im Frack servieren
Was echter Künstlergeist erfand —
alla dessa, menar han, förråda konstnärssjälen
åt brackor och filistrar, så som Delila, det
kvinnliga förräderiets symbol, utlämnade
Simson åt filistéerna. På ett naturligt,
sinnrikt och konstnärligt sätt är detta
tankeinnehåll utfördt i dramatisk form. Författaren
Peter Krumback, herr Cederborg, är gift med
en skådespelerska, fröken Doris Nelson, ett
litet isigt, förkonstladt fruntimmer, där en
solid egoism är den enda fasta punkten
under alla choser och poser. Krumback
har väl sin lilla egoism han också, men
den är barnets, mannens, snillets, och den
står som bekant något högre i kurs. Han
har skrifvit en genial enaktare, Simson och
Delila, på vers, och den blir till stor glädje
för konstnärsparet antagen. Fru Krumback
skulle nämligen få hufvudrolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
