- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
169

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄN STOCKHOLMS TEATRAR

169

ligaste hörn, så småningom blir en
riksskandal. Med den envetna tvärsäkerhet,
som brukar vara ett särdrag för mycket
moraliska personer och göra dem särskildt
svårhandterliga, nekar professorn att i tid
inlämna en enkel förklaring af hur det
hela tillgått, något hvartill hans mera
världsvana vänner rådde honom, och han
blir därför först tvungen att inlämna sin
afskedsansökan och sedan, under trycket
af en uppretad folkmening, framkallad af
en interpellation i parlamentet, så
småningom dömd till två månaders fängelse
för religionsbrott.

Höjdpunkten ligger i tredje akten,
spelad i sjukhuset Elisabethinums
direktionsrum. Man är ej på teatern. Man har
den angenäma känslan att olofvandes sitta
och lyssna på det lidelsefulla samspråk,
som ibland kan uppkomma bland
vetenskapsmän. Elisabethinums direktion hade
en stor procenthalt käringaktighet; till
och med Bernhardi hade litet för mycket
af käringen mot strömmen. Hvad
pack-aktigheten beträffar var den tämligen jämnt
fördelad mellan judar och kristna.
Bernhardi i sin lugna auktoritet, rädd bara för
viktighet och skräfvel, förtjänade verkligen
den blygsamma men särdeles värdefulla
hederstiteln »man», som hans vän
Pflug-felder bestod honom. Ingen, vid sidan
om Hillberg, om ej möjligen herr
Svennberg, har den sympatiska maskulinitet, som
här fordras. Själfva vederhäftigheten, det
lugna föraktet för allt struntprat, för alla
lögner, som utspreds mot Bernhardi,
hvilken blott begärde att få sköta sitt yrke i
fred, fick den yppersta tolk i herr Emil
Hillberg, och äfven den bristande
smidigheten, en viss rättfärdighetens högfärd, gaf
han en god relief åt. Det var denna
egenskap som renderade Bernhardi det i
skämtsam vördnad honom tilldelade
epitetet »tok», som blir styckets slutord.

Doktor Ebenwald, herr Personne,
styckets bof, visade sin vanliga intensitet och
intelligens och roade hela tiden, men
kanske påverkad af den tyska framställningen
af rollen hade jag tänkt mig Ebenwalds
skurkaktighet instoppad i ett hölje af falsk,
rund tysk trovärdighet. Doktor Cyprian,
herr Lindberg, hade en vacker och riktig
mask, och herr Pflugfelder-Palme i sin
nästan kjolliknande redingote kom med
några riktigt uppfriskande tonfall af heder-

EMIL HILLBERG SOM PROFESSOR
BERNHARDI. TECKNING AF OLGA
RAPHAËL-LINDEN.

lighet och äkta natur, så att man väl
begrep det rörda snörflande, hvarmed hans
temperamentsfulle ursemitiske kollega
doktor Löwenstein, Ivar Nilsson, hälsade hans
anförande. Allt det storknande, harklande
och fnysande, som framkallades af den
Löwensteinska heliga vreden, verkade i
hela sin formlöshet och tack vare
genomtänkt och frodigt spel i högsta grad
sympatiskt.

Det är svårt nu för tiden för hederliga,
ärelystna, starkt partifärgade personer, hvilka
ej, liksom förr i världen Birgitta, Karl XII
m. fl., kunna vända sig till Gud och få
anvisning om de skola behålla portföljen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free