Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN STOCKHOLMS TEATRAR
171
akten med något obetalbart sprättande med
benen, som antydde glädje öfver lifvets alla
lockande möjligheter, visade redan den,
att hans konst var af rätta sorten. Gerda
spelades af fru Ingeborg Ståhl.
s Hon svängd’ och hon fanser’ sig på sånt finurligt
sätt>
och hade en så lifligt porlande erotisk
uppfinningsförmåga, att man hade blifvit
alldeles häpen, om man ej i årets revy sett
henne utföra ett dansnummer lika delikat
och lika intelligent som de parisiska
eleganta småteatrarnas stjärnor. Och en
sådan företeelse sändes af försynen ut för
att fresta Jansson! Alla rättänkande
herrar slogo sig för sina bröst och tänkte:
ho varder då beståndande?
Om den svenska dramatiken är fattig,
så är det ej af brist på heroiska och
tragiska typer i vår historia. Det historiska
dramat brukar vara, och det gäller ej
endast Sverige, roligare och mera spännande
i verkligheten än på scenen. Ju mera
historiskt ett historiskt drama på teatern är,
ju tråkigare och okonstnärligare brukar det
vara, ju mera dramatiskt desto
värdefullare. En af de lyckligaste sakerna i lifvet
är att vi ej veta hur det skall gå med
oss, om vi skola bli lyckliga eller
olyckliga eller när vi skola dö. Vid
betraktandet af ett historiskt skådespel om kända
hjältar saknar man denna lycka, ty det är
ytterst otroligt, att en författare skulle låta
Napoleon segra vid Waterloo och Gustaf
II Adolf som genom ett under räddas från
döden den 6 november 1632.
Kommendörkapten Arnold Munthe har
under januari månad debuterat med en för
en solid historisk författare förklarlig
redbarhet, men för en nybörjare förvånande
säkerhet och i fyra akter skildrat de fyra
sista olycksåren i Magnus Stenbocks lif.
Man har den beklämmande känslan af att
öfvervara hjältens långsamma kväfning.
Trots den starka begränsning historien
genom att flytta hjälten till ett allt trängre
och trängre fängelse har tvungit till, så har
det dock lyckats författaren att i sitt
skådespel få fram den mänskliga sidan hos Måns
Bock, han som också i envishet var sin
store konungs like men hade mycket af
det humana, sora Karl XII saknade.
Därför blir detta skådespel, som med ovanlig
välvilja mottogs af kritiken, i detta af-
seende särskildt lämpadt till svensk
folkpjäs, om också humor och dramatisk
spänning väl sparsamt förekomma. Naturlig
dialog, frihet från braskande fraser, inga
historiska tablåer och främst en
varmhjärtad hyllning åt den enkla plikten, allt detta
ger stycket en god plats inom den svenska
historiska dramatiken.
Stycket fick ett fullt värdigt uppförande
och en ovanligt vederhäftig uppsättning.
Herr Bror Olsson spelade med värme och
innerlighet sin långa och svåra roll. Herr
Svennberg fick fram mycket af tsar Peters
ryska björnfasoner, men lät oss också ana
det kraftgeniala, som inbringat honom
namnet »den stores. En briljant
barockuppenbarelse var Gunnar Klintbergs
Fredrik IV. Man hade nästan glömt, att
danska konungar voro personer — att de
hade älskarinnor, det visste man, men att
de också hade näsa och ögon, ibland
också förnuft och alla sinnen, det hade
ej tillräcklig fakticitet, åtminstone för mig.
Fot Atelier Jæger.
INGEBORG STÅHL SOM GERDA I JANSSONS
FRESTELSE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
