Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En dag i Godthaab. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
A. KLINCKOWSTRÖM
KAJAK.
bank, och nu möttes vårt öga af en syn,
på pricken lik hvad vi kunnat få se
hemma på några få timmars motorfärd!
Dock, stopp! Hvad är det för svarta
punkter som dyka upp förut, dansande
på vågorna lätta som korkar?
Våra erfarnare reskamrater ha redan
sett dem, och från för till akter ljuder
ett mångstämmigt triumferande:
»Hurra, där komma de!»
Kajaker? Riktigt; en blick genom
kikaren visar oss de lätta dubbelårorna,
blixtrande i hastig takt som snurrande
kvarnvingar. Inom en kvart är »Hans
Egede» omgifven af en svärm
svart-muskiga, vänligt grinande kajakmän,
alla vinkande och ropande med full hals
sitt: »Ajungilak! Ajungilak h* till tecken
på att allt stod väl till inne i kolonien.
Hvem har inte hört talas om den
grönländska kajaken? Hvar finna en
resebeskrifning från nearktiska regionen
utan den obligata skildringen af kajaken,
trotsande lätt som en sjöfågel de mörka
böljornas raseri? Kajaken är
grönländarens A och O. I lefvande lifvet hans
oundgängligaste redskap, hans »vade-
* » Bra! Bra!»
mecum» i ordets fullaste bemärkelse, är
kajaken inom konst och litteratur hans
och hela landets stående attribut, dess
epitheton constans et or näns. Tag en
bild af en norsk fjord eller en lappsk
sjö och måla dit en kajak, och det är sä
godt som att skrifva på: »motiv från
Grönland»; rita af en karl i en kajak,
och ingen betviflar, att det är en eskimå;
skrif blott:
»Där isfjäll stjälpa under brak
sin norrskenskrönta kam,
ser eskimån i sin kajak ...»
och publiken känner med sig att den
grönländska lokalfärgen är träffad på
kornet.
Och nu är det alltså min tur . . .
Dock nej, jag vill ej trötta läsaren
med att återupprepa, hvad andra redan
ha sagt förut och bättre.
Jag skall nöja mig med att säga,
att kajaken är en omkring 4—5 m. lång,
skarpt spolformig, heldäckad farkost af
svart eller hvitt sälskinn, hårdt spändt
öfver en lätt trästomme; jag skall tillägga
att den ej är bredare än att roddaren
nätt och jämnt kan klämma sig ned i dess
midt och att han då sjön går hög medelst
en särskildt gjord vattentät dräkt, den
s. k. »kajakpälsen», är fast förenad med
kajaken, ungefär som foten med skidan,
och jag skall afsluta min beskrifning med
att påpeka att det bela är ungefär lika
rankt som en vanlig cykel och att
vederbörande vid en eventuell kantring
vanligen förblir sittande fast i kajaken,
men med hufvudet vändt mot de s. k.
antipoderna, i hvilken ställning han också
i regeln förblir, tills hjälp anländer. Detta
sistnämnda, om han ej är en öfvad
fångstman, i hvilket senare fall han medelst
ett tag med årån eller i värsta fall med
armen åter kastar sig på rätt köl, —
dock härom mera längre fram.
Slutligen vill jag anförtro läsaren, att jag
aldrig själf pröfvat eller tänker pröfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
