Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En dag i Godthaab. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DAG I GODTHAAB
179
HANS EGEDE.
att ro i kajak, men att jag hemma har
en god, ny sådan, byggd af Godthaabs
bästa kajakmakare och att den gärna
står till vetgiriga vänners förfogande, om
de göra mig äran af ett besök.*
Dock skären bli högre, brantare,
genom töcknet anar man bortom
strandklipporna stigningar, markvågor, fjäll.
Ännu en half timme, och vi svänga in
i en lugn, väl skyddad bukt och låta
ankaret med dån och kettingrassel löpa
ut: vi äro i hamn. Ödsligt ser det ut
och det med besked. På en udde ett
litet svart packhus och en primitiv
lastbrygga, eljest intet utom branta
skrof-liga berg, nedtill bevuxna med böljande
tång, upptill försvinnande i töcknet.
Länge varar dock ej ödsligheten; inom
några ögonblick är scenen förvandlad,
och den tysta bukten sjuder af lif.
Redan för en god halftimme sen, då
vi mötte de första kajakerna, har ett
eller annat skarpt öga inne i kolonien
sett fartyget skymta i dimman på väg
mot hamnen, och i ett nu genljuder hela
samhället af ett hundrastämmigt jubeltjut.
Ur stugor och jordhyddor myllra
stora och små, barnungar kila ur hus i
hus, och för hvarje ögonblick växer
kören:
»Umiarsuit! Umiarsuit!**
Pråmar och motorslupar bemannas,
roddbåtar skjutas ut, kajaker bäras ned
till stranden, och stora och små, män
och kvinnor, hvita och färgade ränna om
hvarandra i vildaste villervalla.
» Umiarsuit! Umiarsuit!»
Fartyget, det efterlängtade, har
kommit, kommit med nyheter från alla
världens hörn, med bref och tidningar och
böcker och paket, med nya varor för
handelsboden och nya ämnen för
skvallerkonseljerna ute på »Silamuten».
»Umiarsuit! Umiarsuit!»
Det blir lif i den tysta hamnen.
Dussintals skjuta de snabba kajakerna
fram genom vågorna, breda ut sig öfver
vattenytan och omsvärma ångaren på
alla sidor. Motorbåtarna,
kolonibestyrerens, doktorns, prostens, alla
flagg-smyckade och fulla af glada ansikten,
hvita och bruna, rena och smutsiga om
hvarann, komma susande för full maskin
rundt udden. Klippväggarna eka af
explosionsmotorernas rytmiska torrhosta,
och rundt fallrepstrapporna är
farkostträngsel. I ett nu är »Hans Egede»
äntrad; öfverallt på däck och i trappor
ljuder kamikernas mjuka tassande, och
en svag doft af uringarfvadt sälskinn,
* Obs! Ett ombyte kläder torde medföras!
* »Fartyget! Fartyget!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
