Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En dag i Godthaab. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DAG I GODTHAAB
191
oskadadt upp i höga norden vid
inlandsisens rand.
Nu komma husets damer, fru
kolonibestyrerinden och fröken Bugge,
målarinnan, med hvilken vi haft nöjet att ha
ressällskap ombord på »Hans Egede»,
och innan vi veta ordet af ha vi låtit
locka oss att stanna kvar till middagen.
Inne i matsalen dignar bordet under
väl-fägnaden, till hvilken landets egna
produkter fått släppa till brorslotten. Lax,
färsk och rökt, renbiff, ripor, lingonsylt,
blåbärsgelée, allt är grönländskt, brödet
och kakorna hembakade och det
maltstarka, mörka, härligt skummande ölet i
kannan är af fru kolonibestyrerindens
egen med rätta frejdade brygd.
Hvad jag beundrar dessa käcka,
duktiga små danska fruar uppe i de
grönländska kolonierna! Pensionsuppfostrade,
uppfödda på Köpenhamns asfalt, vana
att i bodarna vid »Ströget» få allt hvad
till lifvets nödtorft hörer, gifta de sig,
packa bohag och husgeråd och stå två
veckor senare uppe på Grönlands jord
midt i kulturförhållanden föga afvikande
från dem deras mormorsmödrar lefde i
för hundra år sedan. Och dock finna
de sig tillrätta, lära sig baka och brygga,
salta, sylta, röka och lägga in, precis
som i gamla Kajsa Vargs dagar. De
hålla sina små hem fina och nätta som
dockskåp, uppfostra midt i vildmarken
sina barn till kulturmänniskor, utöfva
gästfrihet, läsa, följa med konst och litteratur,
ha tid till allt och förstå att rundt
mannen, då han trött och utpinad af otaliga
plikter njuter en stunds ro, skapa en
atmosfär af värme och hemtrefnad. Och
detta är blott ena sidan af deras
verksamhet. Kamikklädda, väl ombonade ser man
dem i ur och skur ströfva omkring,
hälsande på i de inföddas torfhyddor. Hela
kolonien, stora och små och framför allt
de föräldralösa, de gamla, de sjuka räkna
de som hörande till de sina, lindra nö-
seminarist.
den, hjälpa med råd och dåd, stående
med oförtrutet nit maken eller fadern
troget bi i den ofta hårda kampen mot
infödingarnas obotliga lättsinne, mot
följderna af en felslagen fångst och ett oblidt
polarklimat.
Honnör för dessa tappra små kvinnor:
deras andel i Danmarks duktiga
kulturarbete där uppe i nya världens
nordöstligaste hörn är ej ringa!
Dock tiden lider, och hur angenämt
det än kunde vara att dröja vid cigarren
och kaffet i kolonibestyrerens gästfria
hem, få vi ej glömma att vi äfven äro
skyldiga seminarieforstander Balle en
visit.
Uppe på kullen bakom kyrkan reser
sig ett stort rödt, i viss mening
monumentalt tvåvåningshus. Det är
Godt-haabs Seminarium, en viktig byggnad,
den nutida medelpunkten för eskimårasens
andliga odling, dit kunskapstörstande
ungdom samlas från hela den ändlösa
kuststräckan mellan Angmagssalik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
