Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jean Sibelius. Af Erik Furuhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN SIBELIUS
22 7
naste alstring vill jag ytterligare nämna
ett nytt häfte Historiska scener, stående på
samma höga nivå som de tidigare, och
några klaversonati?ier — i dessa lyriska
stycken förenas en om Sibelius’ tidigare
alstring minnande melodi fägring med det
återhållsamma uttryckssättet). Det vore
således vanskligt att profetera, i hvilken
riktning hans skapande ande härefter kommer
att sträfva: om komponisten allt framgent
skall gå den intima själsskildringens väg
eller om den yttre realiteten ännu kommer
att i högre grad fängsla honom och
inspirera honom till verk med rik handling.
Men huru hans framtida tondiktning än
kommer att gestalta sig, en lefvande
abstrakt eller konkret motsvarighet i hans
lif och hans miljö kommer den förvisso
alltid att äga. Sibelius dagtingar aldrig
med sin konstuppfattning och sin
lifsåskådning, han simulerar aldrig en ståndpunkt
som han icke intar, den röda tråden
genom hans gärning är hans egen personliga
utveckling: däraf det pregnanta och
impulsiva såsom det grundkaraktäristiska för hans
skapelser.
Sibelius’ ställning i hemlandets historia
och som konstnär och musiker i allmänhet
har jag i min flyktiga skissering sökt i
någon mån klargöra. Summan af hans
betydelse i de afseenden min utläggning
berört vore denna: hans konst är det
estetiska uttrycket för en ny, intensiv, i
vidsträckt mening nationell väckelse, han har
låtit sina verk besjälas af finsk anda,
besjungit fosterlandet i högstämda toner, han
ger nya friska uppenbarelseformer åt en
föregående periods skönhetslära, på samma
gång han blir pioniär inom sitt gebit: han
afslutar ett skede i Finlands kulturhistoria
och begynner en ny musikæra; i och med
sin djupt personliga, egenartade stilkonst
riktar han det internationella musikidiomet,
under sin senare tonsättareperiod bidrar
han till att nyskapa den symfoniska
formen, och genom sitt snillrika grepp på
uppgifterna gifver han finskt ide’stoff
universell räckvidd. Men att närmare
bestämma hans plats i musik- och
kulturhistorien öfver hufvud, att utleta alla de
rottrådar i samtid och en förgången, hans
konst till äfventyr företer, skulle knappast
för närvarande låta sig göra. Inför
Sibelius’ alstring står man i viss mån som
inför en hög bergskedja: man saknar
öfverblick, man måste aflägsna sig ett stycke
för att kunna bestämma dess höjd och dess
läge i förhållande till andra. Man har i
detta nu svårt att se konturerna af hans
personlighet afteckna sig mot
världshorisonten. Dock kunna vi fastslå, att Jean
Sibelius är en af de allra förnämsta nu
lefvande tonsättarna. Ja, egentligen kan väl
blott Richard Strauss göra honom rangen
af den första stridig. Strauss är måhända
mera revolutionär och har troligen haft ett
större inflytande än Sibelius på
utvecklingen i allmänhet — han är den geniale
banbrytaren för naturlismen i musiken —
men Sibelius är idérikare, större som poet,
och hans allmänna etiska verkan är
vidare. I Finland, där han omfattas med
en beundran och en kärlek, som tidigare
kommit blott få af dess söner till del, och
där han snart sagdt upphöjts till
nationalskald, är han i närvarande tid den utom
all fråga största skapande förmågan. Än
mer, han är en af de allra snillrikaste
andar dess historia öfver hufvud
frambragt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
