- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
237

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitalis Norström: Religion och tanke.
Stockholm, Hugo Gebers förlag.

ÅR SVENSKA spekulation har
alltid ägt en i ögonen fallande
religiös färgning, och de religiösa
problemen och frågorna ha som
inga andra mäktat taga våra tänkare fångna.
Otvifvelaktigt är det ock på
religionsfilosofins mark vår spekulations fagraste
och varaktigaste blommor spirat och sattfrukt.

Vitalis Norströms mäktiga, högresta och
djärfva tänkande jäfvar ingalunda denna
karaktäristik. Sedan årtionden tillbaka har
hans tanke rastlöst kretsat kring de
religiösa problemen, och med genomträngande
tankeskärpa har han sökt uppvisa, att
religionen bildar centrum i vårt såväl
teoretiska som praktiska lif.

Uppriktigare och fördomsfriare än
flertalet filosofer, har han ej sökt dölja
hvarken för sig själf eller andra, att allt
filosoferande, som förtjänar namnet, innerst
väller upp ur en lefvande personlig
mening och inre omedelbar visshet.
Inspirerad af en märgfull, genom hård kamp
vunnen, djupt personlig lifsöfvertygelse har
han i sitt tänkande sträfvat att realisera
den uppgift, som redan Kant och i än
högre grad Fichte satte för filosofin,
nämligen häfdandet och begrundandet af det
praktiska förnuftets primat öfver det
teoretiska.

Kant säger någonstans, att det mål,
som hans tänkande och särskildt hans
kritiska verksamhet syftat till, vore att skaffa
plats för tron. I än högre grad torde nog
dessa ord kunna tillämpas på Norströms
sträfvanden. Ty hvad han åsyftar, är att
visa, att vårt vetande och vår vetenskap i
sista hand visa öfver på och erhålla sin
mening ur den religiösa förvissningen.

I Norströms senaste arbete: »Religion
och tanke» har denna hans filosofis
grundtendens fått ett uttryck, som gör detta verk
till ett af de viktigaste och
betydelsefullaste på den moderna religionsfilosofins
gebit. — Jag kan emellertid här blott gifva

några synnerligen kortfattade och
schematiska antydningar om denna starka boks
rika och komprimerade innehåll.

Ett problem, som på grund af
Norströms tänkandes hela riktning och
läggning länge stått i förgrunden af hans
tankevärld, är frågan om den vetenskapliga
kunskapens räckvidd och gränser och i
närmaste sammanhang därmed frågorna om
sanningens natur och det egentliga
sanningskriteriet. Här erhålla nu dessa
frågor ett mera samladt och hvad Norström
själf beträffar troligen definitivt svar.

Vetenskapen rör sig, framhåller
Norström, på ett plan, hvars undre gräns
bildas af den omedelbara kvalitativa
verkligheten och öfre af den religiösa
erfarenhetens personliga öfvervärld. Båda dessa
världar — den omedelbara verklighetens
och personlighetens — äro i grunden
oåtkomliga för vetenskapen. Därmed är det
emellertid också gifvet, att vi ej kunna
söka vårt vetandes sanningskriterium i
öfverensstämmelse med verkligheten.
Framhärda vi i att söka sanningskriteriet
häri, då måste vi med nödvändighet blifva
byte för en alltupplösande förödande
skepticism. Vilja vi undgå denna fara, måste
vi fasthålla, att sanningen »gäller» men är
icke. Vårt sanningskriterium blir då
värdet. Sant är, framhåller Norström, blott
det, som är fruktbart för lifvet och
bidrager till dess stegring och växt. Sanningen
blir från denna synpunkt en del af det goda.
Men utan förvissning om en lefvande
personlig utomtidlig öfvervärld blir allt tal om
värde en meningslöshet. Ty blott det eviga
och öfver timligheten höjda har i sista
hand värde. Nu är emellertid
förvissningen om ett personligheternas öfver tiden
höjda rike det innersta i all religion.
Därför hvilar ock ytterst äfven sanningen
såsom varande en del af det högsta värdet
på den religiösa tron, och vetenskapens
högsta uppgift är att visa hän på och gå
öfver i religiöst lif.

John Gustavson.

UR BOKMARKNADEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free