Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kvinnoböcker om män. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ELLEN KEY
Efter mångårigt sökande har jag ändtligen på
det undangömda Dal lyckats finna bygdeberättare,
som satt mig i stånd till att utgifva en samling
ordagrant upptecknade sagor och sägner.
Den, som själf försökt sådana
uppteckningar — jag gjorde det i min ungdom,
ehuru biott i min hemtrakt — vet huru
tålamodspröfvande det är redan genom den
skygghet och ömtålighet, som allmogen
visar gent emot »herrskapsfolkets» afsikter,
dem de lätt tro äro att »göra narr».
Bondeson har själf i och genom sina
skildringar visat huru grannlaga och tillika slugt
han betedde sig för att locka fram de dolda
skatterna, dem han sedan med öm pietet
och vetenskaplig noggrannhet antecknade.
Af hvad utgifvarinnan i Blåa kistan funnit,
meddelas en hel del ur de forna
anteckningsböcker, i hvilka Bondeson ömsom
ritade af stugor, marknadsfigurer,
historie-»gubbar» och »gummor», ömsom nedskref
diktutkast, visor, ordstäf, okvädesord,
sägner m. m. Ända från barndomen förde
han anteckningar om allt han hörde och
såg. Större delen af detta stoff ligger ännu
outgifvet i Blå kistan, liksom hans böcker
ligga osålda på förläggarnas vindar.*
* Utom ett litet häfte dikter, som han’redan
som skolyngling gaf ut på eget förlag 1876, har
han utgifvit följande arbeten:
Visor på Ätradalens bygdemål 1878.
Halländska sagor samlade bland folket och
berättade på bygdemål 1880.
Jon i Slätthult 1880.
Marknadsgubbar på Sjönevad 1881.
Svenska folksagor 1882 (innehållande 90 sagor
från Värmland, Halland, Västergötland, Småland,
Bohuslän, Dalsland, Uppland, Blekinge, Skåne,
Södermanland.)
Hallings Anna 1883.
Allmogeberättelser, 2 delar, 1884.
Från julgille och lekstuga, folkdanser 1884.
En saga från Dal och hennes källa 1885.
Historiegubbar på Dal 1886.
Nya allmogeberättelser 1888
Alla dessa arbeten utgåfvos under studieåren.
Sedan han bosatt sig i Göteborg 1889 skref han
utom alla bidrag till kalendrar och tidningar och
åtskilliga medicinska uppsatser:
I Glimminge och Kröplinge, historier om höns
och käringar m. m. 1892.
M. V. K. 1903. Betyder Mina Vanliga
Kryddor (den beryktade Vingåkersgubben brukade skrifva
så på de recept, han lämnade ut till apoteken.)
Store Lars, dramatiserad folklifsbild 1894.
Smålandsknekten, folklustspel i tre akter 1894.
Skollärare John Chronschoughs memoarer från
uppväxttiden och seminarieåren 1897, 2 delar.
August Bondesons Visbok, folkets visor,
sådana de lefva och sjungas ännu i vår tid, 1901.
Ännu gömd i Blå kistan ligger en andra samling
Med rätta yttrar utgifvarinnan:
»Asbjörnsen och Moes norska folksagor
äro väl kända hos oss, men vi veta föga
om vår egen sagosamlare August Bondeson.»
Sedan hon särskildt påpekat den stora
visboken, som bröt Bondesons kraft —
vemodigt att tänka ännu endast till hälften
utgifven! — fortsätter hon med ord, som i
denna den s. k. »nationella renässansens»
dagar ej borde förklinga ohörda:
»Det är nu tolf år sedan dessa visor
kommo ut, och många veta ännu ej att de
finnas samlade. Svenska folket står ännu
alltjämt i en icke afbördad
tacksamhetsskuld till s n egen skildrare och till
samlaren och bevararen af svenska folksagor,
sägner och folkvisor. Vi måste lära oss
själfva och våra barn att uppskatta
värdet af att någon med kärlek och
aktsamhet tagit vara på uttrycken för den svenska
folksjäle7i i alla dessa gamla nedärfda
sagor och visor, som hota att f örsvint.a och
forgå i tidens jäktande larm.»
Vid Bondesons graf sade hans
mångårige vän, Knut Wicksell, ord som helt
visst komma att samklinga med framtidens
dom:
Det centrala i August Bondesons lifsgärning
var hans kärlek till fosterbygden och till
fäderneslandet, dock icke det slag, som braskar om
förfädrens lysande bedrifter. Han gick ned till själfva
urgrunden, till de djupa samhällslagren, till de små.
Ingenting gladde honom mera än att öppna våra
ögon för det människolifvets patos i sorg och
glädje, som dväljes under vadmalsjackan, och den
själsadel, som blickar oss till mötes äfven under
bondflickans enkla hufvudduk, äfvensom att
framleta ur det ^fördolda de skatter af lefnadsvishet,
varm känsla eller gnistrande skämt, som gömmas i
folkets anspråkslösa visor och sägner. Och
liksom han beundrade det äkta och ursprungliga i
olklifvet, så förföljde han med sin kostliga humors
pilar allt det oäkta, lånade, halfsanna, som vill in
smyga sig däri.....
Den forskare, som en gång i framtiden vill se
bilden af äkta svenskt folklif, skall icke kunna
göra något bättre än att vända sig till Bondesons
skildringar och samlingar. Bondeson skall lefva
och kommer att lefva i sitt verk, kanske ett rikare
lif än under sin jordevandring.
Hj
Den mängd bondegestalter, dem
Bondeson lefvandegjort, jämställer honom som
på flera hundra nummer. Den första har ej mindre
än 400. Innehållet i båda är skiftande, lämnar
prof på alla slag af de bland folket allmännast
sjungna visorna frånskilda tider: kärleksvisor,
krigs-och beväringsvisor, sjömansvisor, nidvisor,
yrkesvisor m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
