- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
283

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kvinnoböcker om män. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KVINNOBÖCKER OM MÄN

283

Men hvad fordras icke för en ärlig
bikt! Först och främst en från all fåfänga
fri själ, en själ utan skrymslen, som den
medvetet eller omedvetet döljer. En själ
med klar och ren syn på sig själf som på
den andra parten. En ödmjukhet, som ger
sig ro att vänta tills den inre stillhet är
vunnen, i hvilken det förflutna troget speglar
sig, och det tidsafstånd är uppnådt, som ger
det rätta perspektivet för händelserna. Intet
af allt detta har i förevarande fall funnits.
Skildringen är antingen tillkommen genom
dagboksanteckningar under tiden för
förloppet, och ur bref om detta till
förtrogna vänner.* Men har det så varit, då
har heller ingen äkta känsla funnits ens
hos den kvinnliga parten. Ty endast med
mycket kallt hjärta noterar en älskande
kärleksmötenas kyssar och leenden, ord och
tårar. Eller är den tillkommen flera år
senare. Då blir den blott en romantiserad
skildring, där kyssar och leenden, infall och
uppträden, lek och allvar, skratt och tårar
blifvit inkomponerade i enlighet med den
bild, det varit afsikten att måla.

Det är denna otvetydiga afsikt, som så
djupt förstämmer.. Ja, hela verket har
här the little rift within the lute that by
and by will make the music mute.

Det vackra i boken, en utan tvifvel
offervillig hängifvenhet, är utgångspunkt för
förhållandet. Men denna hängifvenhet har
en ohjälplig skada, som småningom förtar
dess verkan. När I. B. framställer Cecilia
Fröding såsom först gynnande förhållandet
mellan Ida Bäckman och sin bror men
sedan af själfviska skäl afbrytande det, då står
man omedelbart inför den grundskada, jag
menar.

Cecilia Fröding hoppades att I. B.
skulle inse att, i ett fall sam detta,
förhållandet strä?igt måste hållas inom vän
-skåpens former. Så länge hon trodde att
så var, gynnade hon det. När hon fann
att hennes förtroende till Ida Bäckmans
själsstyrka och förstånd var sviket; att I.
B., med uppbjudande af behaglustans och
ömhetens förenade medel, gjorde samvaron

* En del af boken består just af bref, dem Ida
Bäckman skref till professor Frey Svenson för att
låta honom se in i Frödings själstillstånd. Men
som det var viktigt för henne att professor F. S.
skulle finna Fröding uppfylld at I B.—■ medan
professor F. S. under samma tid ej genom Fröding själf
fick detta intryck —, så kvarstår äfven mot denna
del en stark otro till äktheten.

till ett kärleksförhållande, som skulle sluta
i giftermål, upprördes med all rätt systerns
hela varelse. Ty hon förstod hvad Ida
Bäckman aldrig ens synes ana: sjukdomens
art och det orätta i ett äktenskap under
förhanden varande psykiska, fysiska och
ekonomiska förhållanden. Cecilia Fröding,
ehuru själf frisk, hade i ungdomen afstått
från tanken på personlig lycka på grund af
det arf från fäderne- och mödernesläkt,
som hängde öfver henne och hennes syskon.
Hon insåg — liksom professor Frey
Svenson — att till följd af den karaktär, I.
B. gifvit förhållandet, måste det bli — och
visade sig äfven vara — mycket farligt för
broderns möjliga tillfrisknande. C. F.
handlade därför i enlighet med sin plikt som
kvinna och sitt ansvar som syster, när hon
— i fullt samförstånd med professor Frey
Svenson — skilde Ida Bäckman från Gustaf
Fröding. Att detta vållade Ida Bäckman
ett stort lidande; att hon såg sig själf i
Solvejgs och alla andra härliga, räddande
kvinnoänglars gestalt; att hon i blind
själf-säkerhet gick den väg, hon ansåg som den
rätta, ändrar ej det faktum: att de glada
stunder hon gaf Fröding erhöllo svåra
efterverkningar. Dessutom torde det vara visst,
att Frödings hållning mot henne endast
var en reflex af hennes mot honom.
Borta ur hans syn var hon nämligen borta
ur hans sinne. Ja, han rörde ej — när
han senare kunnat det — ett finger för att
återställa förhållandet! Detta har utan
tvifvel beredt Ida Bäckman ett djup
missräkning. Ty med ett häpnadsväckande
oförstående af sjukdomens art betraktar och
behandlar hon honom alltigenom såsom
ansvarig och viljebestämd i sina ord och
handlingar gent emot henne. Men hans sjukdom
bestod delvis just i att vara ur stånd till vilja,
ur stånd till strid eller till själfförsvar.*

* Från alldeles annat håll har jag kommit till
en uppfattning af huru Gustaf Frödings
själstillstånd i detta afseende måtte ha varit. Det är
genom Alvilde Prydz intressanta bok (Torbjörn Vik,
Gyldendalske Boghandel 1913). Hjälten kan ur
själisk synpunkt kallas en torso, i saknad af
lemmar att röra sig, att ta fatt med. Han kan ej
i hemmet, ej i skolan värja sig mot förtryck; han
låter sina möjligheter till studier, till lycka gå ifrån
sig på grund af själfunderskattning. Han låter
påtvinga sig ett yrke, en hustru, ty af skygg
försynthet reagerar han ej någonsin med en egen
viljehandling. Allt låter han öfvergå sig, och sålunda
går han slutligen under i och genom själssjukdom.

Alvilde Prydz har skildrat ett verkligt öde, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free