Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En teckning af Charles-Antoine Coypel och andra Don Quixote-illustrationer. Af Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TECKNING AF CHARLES-ANTOINE COYPEL
299 »
DON QUIXOTE OCH SANCHO. OLJEMÅLNING AF HONORÉ DAUMIER.
det fordras utförligare undersökningar
för att med visshet lösa frågan, vågar
jag dock en förklaring: dels har Coypel,
som var den förste litterärt bildade man
som åtog sig Cervantes-illustrering, läst
boken ordentligt och funnit författarens
tydliga anvisningar — dels har han
anslutit sig till i den dåtida komedien
utbildade komiska masker.
Det intima förhållandet till teatern är
något naturligt hos Charles-Antoine
Coypel, som gjort teckningar till
Molière-upplagan af 1726 och som själf diletterat
i dramatisk diktning.
Det teatermässiga i hans
illustrationer, som är så tydligt, när man en gång
fått sikte på det, får en ytterligare
belysning genom det faktum att delar ur
historien om Sanchos öden på Barataria
strax förut spelats i Paris, nämligen af
jesuitelever i Collège de Clermont i Paris och af
samma skådespelare i Tuilerierna i maj
1721. — Dock icke under Sancho Panzas
namn utan under titeln af »Les incommodi-
tés de la Grandeur ou le faux duc de
Bourgogne». Det är af styckets innehåll
klart att det till stor del grundar sig på
Cervantes, och litteraturhistorikern Gofflot
påpekar just att flera scener tagits ur
Don Quixote.* Det är väl tänkbart att
Sanchos komiska mask här fanns
utbildad, och det är anmärkningsvärdt att
stycket spelades så nära intill tiden för
Coypeltaflornas publicering.
Med på detta sätt af Coypel och hans
efterföljare fixerade typer stiga de båda
hjältarna in i 1800-talet och upptagas
med förtjusning af den franska
romantiken, där de gifva anledning till
själfständiga konstverk. DECAMPS t. ex. har
målat dem, intrycket förstärkt af det öde
spanska landskapet, ett element af
synnerligen stor betydelse, och märk i
hvilken kontrast till Coypels idylliska
lundar! (En landskaplig verkan af denna
art förberedes i Madrid-upplagan af 1780).
* Gofflot, Le théåtre au collège. Paris 1907
s. 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
