Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kellgrensporträtt. Af Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
SVERKER EK
KELLGREN OCH DUBOIS LE CLERC.
DETALJ UR LAVERING AF CARL LARSSON
TILL A. M. LENNGRENS DIKT SKUGGORNA.
ska akademiens ägo, men tyvärr har jag
ej haft tillfälle att bese den. En intim
Kellgrensskildring har Carl Larsson skänkt
oss i en illustration Till Fru Lenngrens
fragmentariska hyllningsdikt till Kellgren,
»Skuggorna». Skaldinnan drömmer sig
till de sälla andars land och träffar där
kära aflidna skuggor, men realist som
alltid ser hon dem som hon »dem sett i
dödligheten». När keruberna
blomsterströ sin skald, glömmer hon ej berätta,
att han bär kalott. Slutstrofen får dock
en hos henne mycket sällsynt besjälning:
Barden i den sälla våren
Syntes i förklaradt skick,
Lugn, men känslig var hans blick,
Borta sorgerna och tåren.
Med en uppsyn glad och kär
Hälsade han nejdens sköna,
Fick ett famntag i det gröna
Utaf Dubois le Clerc.
Gripen af denna i sin förklaring ändå
så mänskliga bild, har tecknaren skapat
i samma anda. Ensam af alla tycks han
ha återgått till Sergels original och hos
honom igenkänt den magre aftärde
skalden, som här i helfigur träder emot oss.
Just denna organiska helhetsbild är det
för fantasin fruktbärande i denna graciösa
teckning.
När Kellgren dött, skref den grånade
skaldefadern Gyllenborg följande enkla
verser att sätta under Kellgrens porträtt:
Så ljuflig Kellgrens stämma var
Hvar gång han Guda-Lyran rörde,
Så skarpt Hans rena vett man hörde
När han åt Sanning offer bar.
Det är väl for en konstnär omöjligt
att sammanfatta dessa två essensiellt
Kellgrenska tillstånd, men kan man ej
tillämpa de två första raderna på
Sergels medaljong, och tala ej slutverserna
blott alltför tydligt till oss ur Martins
stick?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
