Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Flyktingen. Af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyktingen
AF ARTUR MÖLLER
En sängkammare i Louis XVI. Till
vänster öppen cheminée, spegelskifva. Till
höger fönster (ned till golfvet!) och dörr
med draperi I fonden en stor, högt
uppbäddad fransk säng med paulun; den står
två trappsteg högre än golfvet. På ena sidan
garderobdörr, på den andra tapetdörr, som
med en gång leder ut till köket. — Alla
canapéer ha öfverdrag, som nå golfvet.
madame d ambly, en vacker, yppig kvinna
om tjugofem år, sitter framför cheminien
med en mängd bref omkring sig. En del
bimtar hon efter att ha ögnat i dem.] de
öfriga uppslukas af brasan.
Rummet är väl upplyst.
Draperiet för dörren till höger föres
ljudlöst åt sidan, och monsieur chotard
uppträder. Hans dräkt är sönderrifven,
håret klibbar och blicken är vettskrämd.
m:me d’ambly får syn på honom i
che-miniespegeln och far tipp med ett litet rop.
chotard (på knä): — Rädda mig,
madame, rädda mig!
m:me d’ambly: — Hur har ni kommit hit?
chotard : -— De äro efter mig,
madame — ha förbarmande!
m:me d’ambly: — Hvilka de?
chotard (fortfarande skälfvande)’. —
Spårhundarna från säkerhetspolisen. Men
jag försäkrar er, jag är oskyldig. Jag är
bara en fattig musiklärare, och jag har, vid
Gud, aldrig konspirerat. Det är den där
Lucien som angifvit mig, han trodde att
jag ville ta ifrån honom hans Julie —
m:me d’ambly: — Men om ni är oskyldig,
behöfver ni ju inte jämra er — —
chotard: — Åh, madame, jag har gett
klavérlektioner i aristokratiska hus — det
är mer än nog för att mista nacken.
m:me d’ambly (med skymten af ett
leende•): — Nå, ni har kanske rätt! Men ni
har haft otur när ni tog er tillflykt hit.
chotard (.knäpper händerna): —
Madame, ni kan inte hjärta att —
m:me d’ambly: — Inte jag! Men får
min kammarjungfru se er, är ni såld. Hon
är ifrig jacobin.
chotard (vrider sina händer): — Rädda
mig, madame, göm mig!
m:me d’ambly: — Ni befinner er hos en
som själf är misstänkt. Ser ni dessa bref.
Där är tillräckligt i dem för att ta hufvudet
af ett dussin personer. För två timmar
sedan var det husundersökning här. De
bröto sig in just som jag höll på att gå
igenom brefven för att se hvilka som måste
brännas. Jag sköt in alltihop under den
där stolen. De undersökte öfverallt, öppnade
alla skåp och lådor och stucko med sina
bajonetter genom tapeten. Men under
cana-pén kommo de sig inte för med att titta.
Ty den hade polissekreteraren satt sig
på för att föra protokoll. Ganska lustigt,
inte sant? (Då hon ser, att han
kvar-ligger i samma ställning utati att höra
på eller ändra en min): Men så sansa er
nu! Där på mattan tänker ni väl inte
stanna 1
m. chotard (ser längtansftdlt mot den
ena tapetdörren): — Madame — där!
m:me d’ambly: — Ja, om ni vill gå
rakt i famnen på Clarette–Där? Det
är en garderob, och som ni vet börja de
alltid med garderober och klädskåp. —
Nej, det är bäst att ni skyndar er härifrån
innan det blir för sent.
(I detsamma hörs ett buller som af ett
kommando och kolfstötar nedanför.)
m. chotard (omfattar stönande hennes
knän): — Rädda mig -— göm mig
någonstans.
m:me d’ambly (kastar ett snabbt,
villrådigt ögonkast kring rummet; hennes blick
stannar vid sängen, hon tvekar ett ögonblick,
därpå beslutsamt): — Nå, låt gå då!
(Hon går bort och rycker ut två stora
dynor ett stycke, hvarigenom en klyfta
uppstår 7nellan dem och väggen.)
m. chotard (börjar ijrigt dra af sig
skorna.)
m:me d’ambly: Hvadgörni! Ärnitokig!
Om man finner era skor, är ni förlorad och
jag komprometterad!
Den historiska episod, som utgör underlaget i detta lilla divertissement, härrör från Anatole France’s
farmor och återfinnes i »le Livre de mon arni», sid. 90—-94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
