Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tor Aulin. Några minnesord af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
SIGRID ELMBLAD
Fot, A. Jonason.
TOR AULIN.
ken, förstod han dock att skaffa dirigenten
ett fullt ut lika entusiastiskt bifall som
violinisten. Hvad har icke den två år
senare af honom stiftade Konsertföreningen
och dess storstilade regelbundna konserter
betydt för hufvudstadens musiklif! Dess
planmässiga, värderika program utgjorde
så godt som en kurs till kännedom af allt
hvad klassisk och modern musik äger bäst
inom det symfoniska området. En hård
och dyrköpt kamp bestod han för denna
vackra skapelses ekonomiska bestånd, den
blef honom till sist för hård, och de senare
åren tog han, med samma starka själsvilja
som förut men med snart brutna fysiska
krafter, Göteborg till sitt arbetsfält. Äfven
där fann han dock ännu tid till en
mång-omfattande och framgångsrik verksamhet
som orkesterdirigent, dirigent för Göteborgs
körförening och ledare af den nybildade
Aulinska kvartetten — vid kvartettens
tjugo-femårsjubileum var han dock redan en
dödsdömd man och förmådde ej att deltaga i
den fest, som anordnades till dess ära här
i dess födelsestad. Äfven den stora musik-
festen i Dortmund måste han försaka,
hvilken nog i hög grad väckte hans saknad,
ty ett af de mål, som låg Tor Aulin närmast
om hjärtat och som han med aldrig
svikande ifver arbetade för, var att få svensk
musik känd och uppskattad i utlandet.
Tor Aulin har vid sidan af sin
verksamhet som utöfvande konstnär äfven lagt
i dagen en ganska omfattande
produktivitet som tonsättare. Utom ett flertal sånger
och smärre pianostycken har han skrifvit
tre violinkonserter, som särskildt i utlandet
rönt lifligt erkännande. Af Sjögrens saker
har han instrumenterat dels flera ballader och
dels pianosviten »På vandring». Af hans
egna orkesterkompositioner är nog Mäster
Olof-sviten den hos oss mest kända —
a propå mäster Olof må nämnas att Tor
Aulin, som tillhörde Strindbergs intima
krets, var den af han vänner, som den i
sitt umgängesval så exklusive skalden äfven
i sina mörkaste stunder bäst fördrog, det
klaraste beviset på hvilken vinnande
personlighet den bortgångne konstnären var.
Och endast personlighetens makt är det som
förmår att försätta berg. Hvad båtar vilja,
om ej bakom densamma en värmande,
tändande, väckande personlighets kraft gör
viljan fruktbärande och omsätter den i
handling? En sådan personlighet var i rikaste
mått Tor Aulin — stråken och taktpinnen
ha fallit ur hans hand, han dog ej vid tjugo år
det var tjugosju års frist som lifvet gaf honom,
innan hjärtklaffarna på allvar strejkade, men
hur förstod han ej att använda densamma!
Det var som om han anat, att han måste nå
alla de mål han sträfvade för redan på
vägen upp till lifvets middagshöjd, och in
i det sista hade han ett af dessa mål i
tankarna: Inga kransar på min graf, ge
åt Musikerföreningen hvad ni ämnat offra
på mig! Det var hans sista vilja,
hörsammad af många.
Minnet af en dådstark stridsman, som
med entusiasmens mod förde sina idéer till
seger, af en varm och vinnande
personlighet och af ett sällsynt helgjutet lifsvärf,
det är Tor Aulins eftermäle. Fagra skördar
skola spira ur hans utsäde långt efter det
att gräset vissnat på hans graf — när man
lyckats få ett musiklif så klarvaket, somnar
det ej så lätt in igen. Det är åtminstone
att hoppas — ty hvar skulle vi nu finna
en väckare som vore hans like?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
