Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Spåkvinnan mamsell Arfvidsson. Af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ERNST WALLIS
dande. Vidare uppretade hon utan tvifvel
mången genom sin oförskräckta
frispråkighet. Och slutligen kunde väl den svenska
afunden icke stillatigande åse, huru den
obetydliga vaktmästaredottern förtjänade pengar
genom sin skicklighet att spå i kaffe.
Rörande hennes förmögenhetsställning på
1780-talet har man några fullt tillförlitliga
uppgifter. Enligt 1780 års mantalslängd
hade mamsell Arfvidsson två tjänarinnor,
nämligen marockanskan Adrottja och en
svenska, som hette Maja Persdotter. Tillika
skattade hon för öfverflöd. Äfven enligt
mantalslängden för 1790 skattade hon för
sidens bärande och annat överflöd.
När förföljelserna mot den kätterska
kaffegudinnan togo sin början, är icke
kändt. Måhända kan man dit räkna, att
hon 1785 nödgades flytta från
Lästmakare-gränden med dess burgna befolkning till
fattigkvarteren kring Johannes kyrkogård.
Första säkra beviset för att kaffegudinnan
verkligen förföljdes är emellertid
polismästaren lagman Liljensparres förbud för
mamsell Arfvidsson att vidare
uppenbara tillkommande öden. Elis
Schröderheim omtalar detta förbud i ett bref från
Stockholm 10 april 1790 till Gustaf III,
som då vistades i Finland. Sannolikt är,
att konungen efter sin återkomst till
Stockholm gaf Liljensparre befallning att afstå
från sina förföljelser mot mamsell
Arfvidsson och låta henne i lugn och ro utöfva
sin spådomsverksamhet.
Snart efteråt blef kaffegudinnans
spådomskonst förlöjligad i en komedi, som
för första gången uppfördes på Dramatiska
teatern (i Bollhuset på Slottsbacken) den
20 januari 1791. Kusinerna eller
Familjeskvallret af Carl Envallsson var en
imitation efter Les caquets af Riccoboni, men
»flere scener äro nya och karaktärerna af
svensk uppfinning», säger Kellgren i sin
kritik (Stockholms-Posten 27 januari). I
andra aktens femte seen kommer mamsell
Slipslopp in med en kaffekopp i handen,
tittar på grumset och spår: »Se här: en
herdinna står ensam uti en mörk skog . . .
Se här: en vacker kavaljer vänder ryggen
åt skogen ... Se hva pengar hon har
framför sej . . . Si där ett skepp ... Si tåcken
våg! . . . Å ett bref. . . Hå, hå, hå! . . .
Si där sitter ett fruntimmer flitigt vid sin
söm framför honom å gråter . . . Men
brefvet ä midt imellan kavaljeren å henne . . .
Å si! . . . Framför henne en krans å
krona ...»
Borgmästarinnan, som hört på
spådomen, blir otålig, tittar ner i koppen,
pekar på grumset och utbrister: »Hva ska’
den svarta klunsen vara då?»
Mamsell Slipslopp låtsas bli förskräckt
och viskar: »Dä ä prästen, som håller i
kransen.»
Scenen torde vara en karrikerad
framställning af mamsell Arfvidssons sätt att
spå, när det var fråga om kärleksaffärer
och familjeangelägenheter.
Trots förföljelser och satirer fortsatte
emellertid kaffegudinnan med framgång sin
spådomsverksamhet så länge Gustaf III
lefde, ja den berömdaste af alla hennes
profetior, den som har skaffat henne en
plats i svenska historien, förkunnade hon
blott ett par månader fore sin ädelmodige
beskyddares död.
Första gången man ser denna spådom
omtalad är i den franske emigranten Louis
de Bouillés dagbok1. Dennes far, general
François de Bouillé, som emigrerat i slutet
af juni 1791, hade uppsökt Gustaf III i
Aachen och då af den svenske konungen
fått veta, att han och kejsarinnan af
Ryssland öfverenskommit att sända 16,000 man
svenska och 16,000 man ryska trupper till
Frankrike. Den svensk-ryska armén skulle
landstiga i Normandie, tåga till Paris,
fördrifva nationalförsamlingen och
återupprätta det bourbonska enväldet. Gustaf III
skulle själf bli öfverbefälhafvare öfver denna
svensk-ryska armé. General de Bouillé
lofvade att bli hans underbefälhafvare och
tillika att utarbeta en fullständig och
detaljerad landstignings- och fälttågsplan.
Generalen bosatte sig i Mainz och utarbetade
där under höstens lopp sin plan, för hvilken
han fick en mängd upplysningar och råd
af åtskilliga rojalistiska officerare, som ännu
kvarstodo i franska flottan och armén. Han
gaf sin äldste son Louis i uppdrag att
öfverföra det viktiga dokumentet till
Sverige och öfverlämna det till Gustaf III
samt inhämta dennes mening om planen.
Under hela sin vistelse i Sverige förde
Louis de Bouillé en mycket noggrann
dagbok. Där omtalar han en dag i slutet af
februari, att Gustaf III var förtjust öfver
att riksdagen i Gäfle blifvit afslutad (24
1 Dagboken finns tryckt i Souvenirs et
Fragments par Louis de Bouillé. Tme I. Paris 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
