- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
333

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden - Af John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN 33 t

Från traditionalistiskt men äfven från
annat håll har man sökt vindicera att
Rousseaus skriftställarskap och tänkande
skulle sakna allt verkligt inre sammanhang,
och att Rousseau skulle gifvit efter för
tillfälliga infall. Landquist söker
emellertid nu, i stort sedt med synnerligen
lyckligt resultat, uppvisa den inre lefvande
kontinuiteten i Rousseaus såväl tänkande
som lif. Det ideal af ett harmoniskt, mera
ursprungligt och omedelbart »lif i det hela»,
som redan vid besvarandet af
Dijon-aka-demins bekanta prisfråga föresväfvat honom,
förblef alltjämt hans djupaste
inspirationskälla, och alla hans reformförslag syfta till
detta ideals åtminstone delvisa realiserande.

Från Rousseau, som på grund af sin
företrädesvis rent teoretiska läggning helst
höll sig borta från de praktiska bestyrens
värld i känslan af att det praktiska
handlandet fordrar begränsning och lätt
förorenar och grumlar det lidelsefria, rofyllda
skådande, åt hvilket han så gärna gaf sig
hän, vänder sig Landquist till Björnson.

Björnson blir i Landquists
framställning till den harmoniskt afvägda
människan, hos hvilken tänkande och handlande,
de intellektuella och de instinktiva
krafterna icke hämma utan ömsesidigt
understödja hvarandra. Denna harmoni är det
som är all sann lyckas hemlighet.
Björnson är också en djupt lycklig människa.
Denna lycka gör honom öppen och
omisstänksam och kommer honom att
förtroendefullt gifva sig hän. Hela hans verksamhet
och diktning är social i detta ords
djupaste och vackraste mening. Allt som
isolerar och reser murar af is mellan
människorna är honom förhatligt. Han tror
på våren och på de lifsbefrämjande
makternas seger. Han är viss om att de
krafter, som arbeta på att förena
mänskligheten till en allomfattande syskonkrets,
skola behålla sista ordet. I allt det
motstånd, som möter idéernas riddare här i
världen, ser han aldrig ondska och illvillig
vrånghet utan blott okunnighet och
miss-leddhet. Alltjämt behåller han
förvissningen om att ljuset och värmen skulle ha
makt att locka fram gudomsgnistan, som
slumrar i djupet af hvarje människohjärta.
Han nedlåter sig aldrig till att smäda lifvet
utan fasthåller, huru tunga och stela än

hindren resa sig, förvissningen om lifvets
evigt nyskapande förmåga.

Han reser icke idealet mot en i allo
futtig och värdelös verklighet, utan han
tror, att idealet blommar upp ur
verklighetens mark och innerst är ett med
denna. I denna sin tro på idealets och
verklighetens intima och väsentliga
frändskap och i denna sin förvissning om att
idealet allt mer och mer skall genomlysa
verkligheten och göra denna genomskinlig
och lefvande, är Björnson en äkta
romantiker.

Samlingens tre återstående essayer
behandla Victoria Benedictson, Tor Hedberg
och Oscar Levertin. Den lättaste af dessa
synes mig ovedersägligen Levertinstudien
vara. Essayn är visserligen mycket sympatisk
i tonen, men jag kan icke värja mig för den
känslan, att Levertin med sin glänsande
och mångsidiga men trots allt föga djupa
begåfning, sin estetiska epikureism, sin ofta
affischerade oförståelse för moraliska och
kanske än mer för religiösa värden och
sin tämligen ytliga dyrkan af den rent
formella artistiska fulländningen innerst
lämnat författaren kall.

I teckningen af Ernst Ahlgren är
däremot författarens sympati med på ett helt
annat sätt. Hvad han här framför allt
framhäfver, är den sega rakryggade vilja, som
bar upp Ernst Ahlgren, och som,
brottandes med fattigdom, isolering, svårigheten
att finna exakta och adekvata uttryck och
vidrigheter af tusen slag, likväl förde henne
fram till seger och fullmyndigt
konstnärsskap.

I Hedbergsessayn samlar sig vårt
intresse framför allt omkring Landquists
analys af »Johan Ulfstjerna» — dramat om
en människa, som reser sig ur hvardagens
futtigheter, förströddhet och förstelning och
samlar sig till den stolta, heroiska
offerhandling, hon förnimmer lifvet kräfva.

Genom Hedbergsstudien, liksom för öfrigt
genom hela samlingen, går som en
underström den äktromantiska förvissningen om
att friheten är det innersta i verkligheten
och att idealet, långt ifrån att vara något
främmande och hinsides, är kött af värt
eget kött och blod af vårt eget blod och
bor midt ibland oss.

John Gustavson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free