Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
BEATRICE ZADE
hvilken hon måst afstå ifrån på grund
af hänsyn och intriger, hvilka
understöddes af den pliktkänsla och själfuppoffring,
som i hög grad utmärkte hennes karaktär.
Stahrs framställning är fängslande, och
hans påståenden göra ett mäktigt intryck
genom den oerhörda säkerhet, hvarmed
de utslungas. Men vetenskapligt värde
ha de ej. De äro ofta godtyckliga och
sakna stundom både faktiska och logiska
bevis. Sina källor och sagesmän inhöljer
han i ett hemlighetsfullt dunkel, säger
sig ej ha rätt till att närmare ånge
hvarifrån han fått sina meddelanden samt
försvarar sig med den ohållbara satsen, att
»detta ju också är likgiltigt för själfva
saken». Detta oaktadt har Stahrs åsikt
funnit många försvarare inom litteraturen,
och flera af dem ha gått mycket längre
än han och fantiserat ihop rätt otroliga
saker angående den roll, som Minchen
Herzlieb spelat i Goethes lif.
Däremot ha flera betydande
litteraturhistoriker bemödat sig om att vederlägga
eller åtminstone logiskt tillbakavisade
godtyckliga påståendena ifråga om denna sak.
Så t. ex. Düntzer1, Hermann Grimm2,
Meyer3 och Berdrow.4 De hålla sig
alla strängt till det, som den exakta
forskningen ådagalägger, och till de utan
tvifvel verkligt tillförlitliga meddelandena om
Minchen Herzlieb, som hennes fosterbror,
F. J. Frommann, offentliggjort.5
Viktiga bevis emot den Stahrska uppfatt-
1 Heinrich Düntzer, Goethes Leben.
Leipzig, Fues’s Verlag, 1880.
’ Hermann Grimm, Goethe. Vorlesungen
gehalten an der Kgl. Universität zu Berlin.
Vierte Auflage. Berlin 1887. Hermann Grimm,
Fünfzehn Essays. Zvveite Auflage. Berlin 1874.
3 Richard M. Meyer, Goethe. Berlin 1895.
4 O. Berdrow, Frauenbilder aus der neue-
ren deutschen Literaturgeschichte. Zweite
Auflage. Stuttgart 1900.
6 F. J. Frommann, Das Frommannsche
Haus und seine Freunde. Zweite Auflage.
Stuttgart 1889.
ningen ha också lämnats af Gædertz,
hvilken publicerat några bref från Minchen
Herzlieb till en ungdomsväninna och
gifvit en osminkad, tilltalande och helt visst
tillförlitlig framställning af brefskrifverskan
och hennes lif.1
I själfva verket är Minchen Herzlieb
både genom sin egen person och genom
det, som hon en gång varit för en af
mänsklighetens största diktare, en
intressant kvinnogestalt, hvars studium väl
lönar sig. Det är emellertid onödigt att
taga fantasien och gissningen till hjälp
för att vinna behållning af detta studium.
Minchen Herzliebs personlighet träder oss
med den Goetheska diktkonstens hela
verklighet och sanning till mötes i Ottilie,
och de få bref af hennes hand, som
bevarats åt eftervärlden, ge oss ett
omedelbart intryck af hennes tankar och
själslif. Ej heller hennes lifsöden behöfva
utsmyckas med förmodanden, som äro
omöjliga att bevisa. De voro visserligen
ej ovanliga eller sällsynta; men i sin enkla
skönhet och dysterhet äro de gripande
och framkalla hos den, som förnimmer
dem, ej blott välbehag och fröjd öfver
att en så älsklig kvinna funnits till, utan
äfven medkänsla samt smärta och sorg
öfver den olycka, som drabbade henne.
II.
Wilhelmine (Minna, Minchen)
Herzlieb var prästdotter frånZüllichau, en liten
stad i Brandenburg. Hennes föräldrar
dogo tidigt, först fadern och tre år senare
modern, båda i lungsot. De fyra små
barnen — Minna hade två bröder och
en syster — voro vid föräldrarnas
frånfälle fullkomligt meddellösa och måste
fördelas i de närmaste anförvanternas
och vännernas hem. Sedan Minna någon
tid vistats hos en bror till sin förmyndare
1 K. Th. Gædertz, Goethes Minchen. Zweite
Auflage. Bremen 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
