Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINCHEN HERZLIEB
343
det frommannska huset i jena.
sätt att fråga och lyssna att förmå männen
till meddelsamhet, och om en strid ibland
tycktes bli alltför liflig, kunde hon på ett mästerligt
sätt ge samtalet en annan vändning. Hon var
sträng mot sig själf, men mild och öfverseende
mot andra. I hennes brist på själfviskhet låg
hemligheten af hennes makt öfver omgifningen.
Klockan 7 kommo i allmänhet de äkta männen
för att hämta sina fruar; klockan 8 var i
regeln allt förbi, och familjen satte sig till
bords.
Fullkomligt i öfverensstämmelse
härmed skrifver den bekanta målarinnan
Louise Seidler — då en helt ung flicka,
som lifligt tog del uti sällskapslifvet i Jena
— i sina memoarer:1
Särdeles intressant var umgänget hos
bokhandlare Frommanns. Hans fru var en
prydnad för sitt kön och ett mönster af ädlaste
kvinnlighet. Omkring hennes tebord församlade
sig många af de allra mest berömda
personligheterna. Innehållsrika samtal öfver dagens
händelser, konst och litteratur fördes där. De
mest betydande litterära nyheterna brukade herr
Frommann föreläsa, något som han gjorde med
smak och förstånd. Sålunda gjorde vi
bekantskap med öfversättningar ur spanskan, särskildt
1 Hermann Uhde, Erinnerungen und Leben
der Malerin Louise Seidler. Berlin 1875.
Calderons dramer, likaså med Tassos »Befriade
Jerusalem» och Ariostos »Rasande Roland»;
de bägge sistnämnda voro öfversatta till tyskan
af Gries, hvilken med dessa arbeten lade
grunden till sitt rykte som mästerlig tolkare af
utländska diktare. Goethe, som tillsammans med
sin sekreterare och vän Riemer ofta drog sig
tillbaka från Weimar till Jena för att kunna
arbeta mera ostördt, förhärligade ej sällan med
sin närvaro en afton hos Frommanns. Ja,
stundom gladde äfven han oss med sin
föreläsaretalang. Sålunda erinrar jag mig, att han delvis
föredrog Nibelungensagan, med hvilken han
just då — det var år 1808 — mycket
sysselsatte sig, och gaf oss de skarpsinnigaste
förklaringar till densamma. Andra aftnar voro
ägnade åt skämt och glam. Frommanns sågo
gärna ungt folk hos sig för att därigenom
upp-lifva sin krets. En gång hade barnen till
julklapp fått en laterna magica. Denna
bemäktigade sig Goethe; han lät de brokiga bilderna
afteckna sig mot en hvit dörryta och föredrog
därtill improviserade knittelvers med det
kvickaste innehåll. En annan gång hade vi roat
oss med att af enskilda stora bokstäfver sätta
ihop namn. Nästa dag sände Goethe oss ett
kuvert fylldt med ett antal sådana
bokstäfver; utanpå stod skrifvet: ’Tre namn, af hvilka
det första börjar med M. och det sista slutar
med A.’. Vår önskan att lära känna dessa
hemlighetsfulla namn hvilade ej, förrän vi upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
