Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINCHEN HERZLIEB
345
Minchen Herzliebs fagra uppenbarelse
utgick en oemotståndlig trollmakt. Det
ena porträttet framställer henne vid 16
års ålder. Det är måladt af fru
Frommann och var enligt dennas egen
försäkran särdeles lyckadt.
»i själfva verket», säger Gædertz på tal om
detta porträtt, »ligger en alldeles egendomlig
doft utbredd öfver det huld^, änglalika ansiktet.
De barnsligt rena dragen äro älskliga och
dagg-friska; de stora, mörkbruna ögonen skåda
oskuldsfullt frågande in i lifvet; de rosenröda läpparna
äro små och kysstäcka, och rikt svart hår, som
faller i lockar fram öfver pannan, omramar det
fina, ovala hufvudet och förhöjer hyns skära
ljuf het. >
Det andra porträttet visar oss
Minchen några år senare. Det är måladt af
Louise Seidler, hvilken i sina memoarer
äfven ger en präktig bild af
ungdomsväninnan :
»Minchen», säger hon, »var den älskligaste
af alla jungfruliga rosor. Hennes drag voro
barnsliga; hennes stora, mörka ögon, hvilka
voro mera milda och vänliga än eldiga,
betraktade hvar och en så hjärtans oskyldigt och måste
förtrolla alla. Hennes flätor voro glänsande
ramsvarta, det älskliga ansiktet upplifvades af
en frisk färg, och gestalten var smärt och
smidig med den skönaste harmoni i linjerna, ädel
och graciös i alla sina rörelser. Sålunda står
Minchen Herzlieb ännu i dag för mitt minne!
Hennes dräkt var alltid enkel, men smakfull.
Hon älskade släta, hvita klädningar, och i en
sådan har jag målat henn.e i kroppsstorlek i
olja.»
Alla, som känt Minchen Herzlieb
närmare, prisa hennes vinnande, angenäma
sätt och ädla karaktär. Hon var på intet
sätt något snille och utvecklade sig som
barn tämligen långsamt på hufvudets
vägnar, men var normalt begåfvad och
lärde säkert, om än ej snabbt. I hela
hennes väsen låg något anspråkslöst och
tillbakadraget. Aldrig skulle det fallit
henne in att på något sätt tränga sig
fram eller göra sig bemärkt. Hennes
uppmärksamhet var alltid främst riktad
på andras behof och önskningar; att hjäl-
minchen herzlieb. miniatyrmalning
af johanna frommann 1805.
I Goethe-Nationalmuseum i Weimar.
pa andra var hennes högsta glädje. Sina
egna företräden skattade hon ringa och
sträfvade alltid efter att lära, att tillägna
sig mera bildning genom att taga vara på
allt skönt och ädelt, som mötte henne.
Trots all sin blygsamhet umgicks hon
lätt och naturligt med andra, var munter
och glad, skämtade gärna och ägde en
lustig, oskyldig humor, hvars udd hon
gärna vände mot sig själf.
I grunden var hon emellertid en
inåtvänd och sluten natur. Sitt inre upplät
hon sällan för främmande blickar. Endast
hennes syskon och en särskildt älskad
ungdomsväninna, christiane
Selig-Al-bers, kunna berömma sig af att ha fått se
något af hennes inre djup. Hela lifvet
igenom behöll hon, trots all naturlig friskhet i
uppträdandet, något svärmiskt och
drömmande, som hennes omgifning ej kunde
genomtränga, och hennes kända tröghet
i fråga om brefskrifning hade väl ytterst
sin grund i olust att meddela andra sina
innersta tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
