- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
352

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

BEATRICE ZADE

Eckermann förklarade han längre fram,
att i »Valfrändskap» intet streck funnes,
som ej upplefvats, men ej heller något,
som stode där så, som det upplefvats.
På en resa med SULPIZ BoiSSERÉE år 1815
talade Goethe länge och förtroligt om
sin roman »Valfrändskap» och hjältinnan
däruti. »Stjärnorna hade gått upp»,
berättar Boisserée; »han talade om sitt
förhållande till Ottilie, hur han älskat henne
och hur olycklig hon gjort honom.
Till slut blef han nästan gåtfull i sina
antydningar.»

III.

Den underbara »Advent år 1807» i
Goethes och Minnas lif hade snart gått
till ända. Redan den 18 dec. måste
han återvända till Weimar. Och därmed
hade också deras korta kärlekssaga, om
man vill kalla den så, afslutats. Under
våren 1808 besökte Goethe ej Jena, och
sommaren tillbragte han i Karlsbad. När
han år 1809 åter för en längre tid
flyktade till den lilla universitetsstaden vid
Saale, var det för att fullborda sin
»Valfrändskap». Minchen Herzlieb var då ej
längre i Jena. I maj 1808 hade hon
rest till Züllichau för att besöka sina
syskon och släktingar där. Hennes syster
hade förlofvat sig, och Minna önskade
hjälpa till med utstyrseln samt närvara
vid bröllopet. Släkt och vänner visade
henne den största välvilja och öfvertalade
henne att förlänga besöket i Züllichau.
Då hon visste, att fru Frommann, som
just vid den tiden fick sin mor och
sina systrar till sig, kunde undvara henne,
gick hon in på sina anhörigas önskan
och kom sålunda att stanna borta från Jena
mycket längre än hon från början ämnat.

I sin nya omgifning återfann Minna
sinneslugn och inre frid. »Jag njuter
riktigt af denna tid», skref hon några
månader efter sin ankomst till Züllichau
till sin trogna Christiane Selig-Albers,

»och allt det, som kunde göra mig
sorgsen, förvisar jag ur själen. Hvem vet, om
jag ej blir alldeles botad, och då är jag
räddad. Kunde jag blott göra ogjord
den orätt jag begått!» Småningom
öfvervann hon alldeles kärleken till Goethe,
och när hon hösten 1812 återvände till
det Frommannska huset i Jena, var det
som fästmö. Hon hade i Züllichau haft
tillfälle att utdela åtskilliga korgar och
slutligen förlofvat sig med en professor
Pfund, lärare vid ett gymnasium i Berlin.
Bröllopet skulle snart äga rum, och till
julen kom fästmannen för att hämta sin
brud hos fosterföräldrarna. Han måste
emellertid återvända ensam. Fru
Frommann hade måst utföra det ledsamma
uppdraget att meddela honom Minnas
fasta beslut att upplösa deras förlofning.

Hvad som kunnat förmå den
plikttrogna, hjärtegoda Minchen Herzlieb att
sålunda bryta sitt gifna ord har man aldrig
kunnat komma fullt på det klara med.
Säkert är, att hon under sin korta
förlofningstid med Pfund genomgått svåra
själsstrider och slutligen blifvit fullkomligt
ense med sig själf om att hon ej älskade
sin fästman högt nog för att bli hans
hustru. Fru Frommann var i denna sak
hennes förtrogna. Redan vid den unga
flickans återkomst till Jena hade fru
Frommann genomskådat hennes hjärtenöd, och
det är höjdt öfver allt tvifvel, att hon stod
på fosterdotterns sida, när förlofningen
bröts. Visserligen var Johanna
Frommann afgjordt en pliktens och
själf-behärskningens förkämpe, som undvek
skandal och gick ur vägen för människors
prat. Med hennes harmoniska natur var
detta för henne själf en lätt sak. Men
hon var därjämte en tänkande och ädel
kvinna med hjärtat på rätta stället. Hellre
än att Minna skulle bli olycklig i
äktenskapet med en man, som ej ägde hennes
kärlek, lät hon skvallrets stormar gå ut
öfver sig och sitt hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free