- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
360

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade - Tröst i tårar. Efter Goethe. Öfversättning af Karl Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

KARL WÅHLIN

natur. Hon är förutbestämd till olycka.
Dunkla makter drifva sitt hemska spel i
hennes inre och med hennes öde. Hon är
ej själf herre öfver sin vilja. I hennes själ
härskar kamp och motsägelse. Hon har
alla förutsättningar för att bli lycklig och
göra andra lyckliga; men ett grymt öde
har på förhand bestämt henne till lidande
och undergång. Hon är så att säga det
oskyldiga offret för en ond andes lek med
människohjärtat. Det hjälper ej, att
författaren vid hennes död gör henne till helgon

och hänvisar till ett annat lifs salighet.
Här i tiden är Ottilie dömd, och hennes öde
framkallar läsarens smärtfyllda deltagande.

Först Minchen Herzliebs senare lifsöden
ha lagt i dagen, att hon var det fullkomliga
motstycket till hjältinnan i »Valfrändskap»,
att likheten mellan dem sträckte sig till
personlighetens innersta kärna. Liksom
Ottilie gick Minchen Herzlieb under i kampen
mellan plikt och lyckokraf, och med henne
hade hon kunnat utropa: »Ödet har ej varit
mildt mot mig!»

TRÖST I TARAR

Efter GOETHE

Hur är det att så sorgsen du
i lifvets gamman går?
Jag på ditt öga ser, att nyss
du säkert fällt en tår.

»Och om jag ensam fällt en tår,
så är min smärta min,
och ljuft det är att gråta få,
det lättar sorgset sinn.»

Dig vinkar vänners glada lag:
Kom, njut med oss i ro,
och hvad du än förlorat har,
åt oss det anförtro!

»Vid sus och dus I anen ej
hvad i mitt hjärta bor.
Nej, intet jag förlorat har,
fast saknaden är stor.»

Blif åter man och fatta mod!

Du är ju ung till år.

Bjud upp din kraft! Om blott du vill,

du snart vid målet står.

»Ack nej, i fjärran är mitt mål,
dit nå ej mina fjät.
Så högt, så skönt, så långt från mig
som stjärnan vinkar det.»

Man önskar sig ej stjärnorna,
de lysa oss ändä,

och hänryckt ser man upp till dem
i natten där de gå.

»Och hänryckt ser jag upp också
hvar dag som Gud mig ger,
men låt mig ensam gråta ut,
när natten stigit ner.»

KARL WÅHLIN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1914/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free